En match - två ansikten

Norrköping-Mjällby 1-1. Sällan man ser en allsvensk fotbollsmatch där det ena laget är så markant mycket bättre än det andra. I en halvlek. Mjällby tokdominerade verkligen i 45 minuter, Norrköping hade grava problem att överhuvudtaget få låna bollen. Men med futtiga 1-0 vid pausvilan låg liksom en scenförändring i luften. Ett Mjällby som började spela på klockan, möjligen också slitet efter fyra bortamatcher på kort tid. Ett Norrköping som rimligen bara kunde rycka upp sig. Och så blev det; en match med två ansikten, ett rättvist slutresultat. Fast snöpligt, med Mjällbyögon sett.

*. *. *

Så klart borde Mjällby gjort fler mål i första halvlek. Stängt matchen där. Chanserna fanns men Norrköpings unge målvakt David Andersson stod i vägen. Eller också marginalerna. Bergström var bokstavligt talat snubblande nära ett par gånger - men nej, det vill sig inte den här säsongen för Mjällbys kraftfulle anfallsprofil. Tolv matcher, fortfarande noll mål. Däremot ohotad som allsvenskans roligaste intervjuobjekt. Bergström pratar fritt ur hjärtat och glatt ur munnen - och det hörs varifrån han kommer: Björkholmen i Karlskrona. Den dialekten kan blott en stendöv älska. Och jag. Och kanske några till med förhöjda toleransvärden i sina DNA:n.

*. *. *

1-1 i Norrköping föranledde lite självkritiskt mutter i Mjällbyleden. Kammen växer med framgång, lätt att bli bortskämd. För egen del vägrar jag sväva iväg. Kan inte ta in det där som allt fler experter säger. Att Mjällby skulle vara en seriös guldkandidat. Serieledning här och nu, javisst, men det kommer ett sommarfönster. Med risk för spelartapp och förändrade förutsättningar. Manneh, Stroud, Röjkjaer, målvakten Törnqvist; Mjällby har ett antal heta namn i farozonen. Men oavsett tror jag Elfsborg närmar sig slagläge i guldstriden nu. Och att AIK självklart måste räknas som ett hot - så länge AIK vägrar förlora. Blir Mjällby Topp 6 är i alla fall jag jättenöjd.

*. *. *

Hammarby kan vara en tredje guldkandidat. Att man förlorat båda mötena med Mjällby talar varken för eller emot, fotbollen är ju sällan logisk på det sättet. MFF? Långsökt. Har just nu närmre till mellanskiktet än till toppen. Ett problem man igår skylde över med presentationen av en nygammal målvakt. Robin Olsen kommer hem efter tio utlandsår. 35 fyllda, udda cv: sällan eller aldrig förstavalet på klubblagsnivå, given och nästan alltid utmärkt i landslaget. Själv är jag svag för alla unga målvaktslejon i årets allsvenska. Törnqvist i Mjällby, Bishesari i Göteborg, David Andersson i Norrköping. Sistnämnde f ö son till Bo Andersson, karismatisk sportchef i Djurgården.