I väntan på en lång fotbollskväll…

Lång fotbollskväll väntar. Två toppmatcher i allsvenskan parallellt. Det blir till att se Hammarby-Mjällby direkt, MFF-AIK i efterhand. Samtidigt vore i och för sig möjligt; tv:n i blickfånget, plattan i knät. Men nej tack, precis där går den röda linjen för min galenskap. Hellre pling i rutan än ding i bollen. Nackdelen med eftersändning är ju att man redan känner till det viktigaste, alltså själva resultatet. Det får man ta, vägen dit kan alltid vara sevärd. Om man nu gillar fotboll i allmänhet och allsvenskan i synnerhet.

*. *. *

Vem ska vakta målet för MFF ikväll? Ser att det surras i medierna om saken. Konstruerat surr om du frågar mig. Ricardo Friedrich är given etta. Borde vara i alla fall. Skulle förvåna mycket om Rydström väljer Melker Ellborg. Han gjorde det mot Halmstad senast - men AIK är liksom inte Halmstad. Inget lag att chansa mot, ingen match man kan räkna med att ha en sysslolös målvakt i. Ellborg i all ära, hans debut var inte felfri men ändå helt okej. Någon vass räddning, bibehållen nolla. Friedrich har dock vad Ellborg helt och hållet saknar: rutin. Viss ojämnhet i prestationerna, absolut, men hög nivå i grunden. Möjligen säger surret ändå något om målvaktssituationen i MFF: om två osäkra alternativ snarare än ett säkert. Och ikväll måste det nog bli vinst. Över ett lag som ännu inte förlorat. All press på MFF, knappast läge för Rydström att spela hasard på startelvans kanske viktigaste position.

*  *  *

MFF:are under lupp just nu: Taha Ali. Sex starter, tre inhopp. Och noll poäng. Inga mål, inga assister. Förödande fakta förstås. Även om jag kan tycka att hans lagkamrater bär en del av skulden; några av Ali’s framspelningar hade definitivt resulterat i mål om bara mottagarfötterna varit bättre. Och apropå noll. Vad ska man säga om Jacob Bergström i Mjällby? Tio matcher, fortfarande mållös. Inte kul för någon, allra minst för en anfallare. Bergström tycks sitta fastlimmad i en ond cirkel, exemplifierat senast mot BP. Där tar han ner bollen på bröstet, vänder på en femöring och drar en rökare på halvvolley. Tre meter från mållinjen. Trodde inte Bergström var mäktig ett så vackert nummer - och ett så vackert mål. Vilket det heller inte blev. En målvakt stod i vägen. Otroligt. När inte det blev mål kan man undra om Bergström hinner radera sin nolla innan säsongen är över. Dock har han några assistpoäng på kontot.

*  *  *

Kan Mjällby röra Hammarby på bortaplan? Försvara sin serieledning, rida vidare på framgångsvågen? Jag har svårt att tro det. Inte bara för att Jesper Gustavsson saknas. Men delvis därför; Gustavsson är Mjällbys viktigaste spelare. Kapten, rivjärn, bollvinnare. Sliter och skaver i 90 minuter plus tillägg, ofta outhärdlig för motståndarlagens stjärnor. Tyvärr varnad senast, därför avstängd ikväll. Nån klockren ersättare finns inte, närmast till ligger kanske hans namne Victor. Med stavningen Gustafson. Också han en älskad Mjällbyikon, så som man blir när man haft hela sin seniorkarriär just där. Den typen av spelare finns inte många i dagens fotboll. Marknaden är fri, klubbtillhörighet pengastyrd. Gustavsson och Gustafson har f ö hunnit passera 30 så där känner jag mig lugn som Mjällbyvän: har ingen köpt dem förr lär ingen köpa dem nu. Men ikväll. Tufft under alla omständigheter. Ett bakslag ligger i farans riktning, är jag rädd.

*. *. *

Och så är FC Rosengårds damer på plats i Portugal. För att spela barnfotboll, sjumanna 2x15 minuter. Säkert jätteroligt för alla inblandade. Investerarna bakom jippot inte minst. Nånstans ska man ju göra av med sina miljoner när man har på tok för många av dem. Rosengård inledde med en 0-4-förlust, såg jag. Sekundärt. Återstående matcher kan förloras med vilka siffror som helst, 1,5 mille är tydligen det minsta man kan håva in. Garantipengar, så att säga. Jag har full förståelse för att FC Rosengård relativiserar allsvenskan inför en sådan lockelse - men ringa förståelse för att Sydsvenskan anser det rimligt med journalistisk närvaro.