Makalösa Mjällby. Modstulna Malmö.
Hammarby-Mjällby 1-2. Bragd eller bravad, kalla det vad man vill. Mjällby inledde matchen med ett halvt reservlag och drygt det. Sex mer eller mindre givna startspelare saknades. En skadad, en avstängd, fyra bänkade. Jag tänkte: varför gör Mjällby på detta viset? Varför ber man om förlust? Tränaren Anders Torstensson bjöd på en förklaring strax före avspark - och jag köper den alla dar i veckan. Mjällby håller på att beta av ett elakartat spelprogram. Fem matcher på 16 dagar, därav fyra på bortaplan. Orimligt förstås, lilla Mjällby har ingen lyxtrupp som tillåter regelbunden rotation. Nu var det lite av nödens stund, slitna nyckelspelare i akut behov av vila, alla på en gång. Och så vinner Mjällby. Borta mot Hammarby. Ofattbart, givet förutsättningarna.
*. *. *
Mjällby verkar tåla det mesta just nu. Spelidén håller, oavsett vilka som utför den. Ersättarna är skolade i systemet, alla gjorde det typiska Mjällbyjobbet igår. Från uppoffrande försvarsspel till blixtsnabba omställningar. Löpviljan, disciplinen, tryggheten med boll; det är Mjällby 2025 för mig. Men Mjällby för mig är också Jesper Gustavsson, Herman Johansson, Elliot Stroud, Jacob Bergström…ja, alla som av olika anledningar inte fanns med i startelvan mot Hammarby. Det ska sägas att hela den bänkade kvartetten byttes in i andra halvlek. Genial coaching av tränarstaben; en halvtimme på maxfart var nog precis vad slitna kroppar tålde. Bytena påverkade klart och tydligt matchbilden: Mjällby vann fler bollar, fler situationer. Hammarby kom av sig, blev stressat.
*. *. *
Jag kan förstå om Bajenfansen tyckte att fotboll är en orättvis jävla skitsport. Sett över matchen i stort var det ju deras lag som dominerade - och Mjällbys målvakt Törnqvist som hade det mest ansträngande dagsverket. Han är en grym keeper, Törnqvist. Snart nog landslagsmässig. Om inte redan. Och vilken fotbollsvän - oavsett kulör - kunde motstå Mjällbys 2-1-mål? Rasande vackert från början till slut. Med Bergströms ersättare Alexander Johansson som siste man på bollen. Såg att han firade målet med att suga tumme - nyblivna pappor har sina privilegier. Men kul och välförtjänt att just han fick avgöra; Johansson var storartad i matchen, har aldrig sett honom bättre i Mjällbytröjan.
*. *. *
I Malmö blev det mållöst. Två förlorade poäng för MFF, en vunnen för AIK. Och en knäpp på näsan för mig som tog för givet att Ricardo Friedrich var förstemålvakt i MFF. Inte längre. Melker Ellborg igår igen, Friedrich råpetad. Rätt eller fel går inte att säga. Ellborg sattes inte på några reella prov av AIK, det han gjorde var elementärt målvaktsarbete som en betrodd Friedrich rimligen gjort lika bra. Vass första halvlek av MFF, mål hängande i luften. Men nej, det vill sig liksom inte i år. Något fattas, flytet är borta. Klassen lite avtrubbad. AIK kom tillbaka i andra halvlek. Tog över, kunde vunnit. Målchanser fanns; MFF hade de flesta men AIK de bästa. Skott utanför i friläge t ex. Värst för MFF, förutom fortsatt hack i guldskivan: Pontus Jansson utgick skadad. Baksida lår, såg det ut som. Långvariga grejer, tecken på slitage.
Kommentarer
Skicka en kommentar