MFF vilse i sin egen hönsgård

MFF-BP 1-2. Kalldusch kallas det visst. När förväntad seger förvandlas till förlust, när spelet finns men klassen saknas. Bara att konstatera: MFF utan Pontus Jansson och Anders Christiansen är ett lag utan stake. Vem är ledare? Pådrivare? Kravställare? Jag ser ingen. Försvarsspelet i Janssons frånvaro en smärre katastrof. Givet då att MFF vill föreställa en guldkandidat. Johan Dahlin kan för övrigt läggas till bland de saknade. Friedrich är ingen genomusel målvakt men Dahlins pondus är han inte i närheten av. Och en målvakt utan pondus är lite som en anfallare med förlorat målsinne. Problematiskt för vilket lag som helst.

*. *. *

MFF har just nu även det senare. Tänker på Erik Botheim, den glade norrmannen. Han löper och löper, jagar och jagar. Men kommer hela tiden lite, lite fel. Lämnar match efter match mållös. Ofta utbytt i förtid, som ikväll. Plågad, tror jag. Göra mål är hans jobb, onda cirkeln hans spöke. Svårt att ta sig ur sånt. BP hade vad MFF saknade: förmågan att avsluta distinkt. Få konsten att göra mål att se väldigt enkel ut. Två snabba i början av andra halvlek, låt vara mot ett försvar som gått vilse i sin egen hönsgård. MFF reducerade sent, tryckte på för ett kvitteringsmål utan att komma riktigt nära. Spelet var inte skarpt nog.

*. *. *

En spelare stack ut i MFF. Taha Ali, som så ofta förr. Han ensam sysselsatte BP-försvaret matchen igenom. Dribblade, spelade fram, assisterade till tröstmålet. Men ledartypen är han ju inte - och i sanningens namn inte hypereffektiv heller. Ali kan i princip göra allt med en boll, utom att förpassa den till nätmaskorna. Nära dock en gång, med en rökare i stolpen. Annars lite blodfattigt i MFF. Trubbiga fötter på vissa håll, allmän oskärpa. Mot ett smart spelande BP, icke att förglömma. Undrar förresten när Pontus Jansson och A C kommer tillbaka i MFF. Snart? Överhuvudtaget? Har mina tvivel.