Duplantis bäst - men Almgren berörde mest

Armand Duplantis! En idrottsman att förundras över. En stavhoppare som man tappar orden inför. Igår slog han till igen. Nytt världsrekord vid Diamond League-galan i Stockholm. 6,28! Sex meter tjugoåtta centimeter. Det är så högt att man svindlar när man blundar. Så högt att alla konkurrenter rivit ut sig för längesen. Finns det någon idrott/tävlingsgren idag där den bäste är så mycket bättre än den näst bäste? Tvivlar. Duplantis är helt enkelt ett säreget fenomen. Behöver aldrig leta efter dagsform, den finns där alltid. Har ingen som helst anledning att hoppas på tur, därtill är han för skicklig i det han gör. Gårdagens världsrekord var hans tolfte. En centimeter i taget, man får inte va’ dum mot lönsamhetsaspekten.

*. *. *

Andreas Almgren! 12.44,27 på 5000 meter. Överlägsen vinnare, tiden nytt Europarekord. Jag blev precis lika imponerad av detta som av stavhoppsshowen - men känslomässigt mer berörd. Almgren har inga hjälpmedel i sitt idrottsutövande, bara ett löphuvud i bräcklig kropp. Som man har lidit med denne Almgren genom åren. Sjukdomar, skador, kollapser, brutna lopp, sönderhackade säsonger; få friidrottare har drabbats lika hårt som han. Det sliter att springa långt, alla har inte anatomin. Almgren har haft den till och från, så att säga. Alltid kommit tillbaka, sporadiskt visat vad han har i sig när kroppen lyder. Men loppet igår - enastående i all sin urkraft. Bragdguldsdoft, även fast jag vet det inte kommer att ske.

*. *. *

Daniel Ståhl! Diskusbjässen kan än. 69,53 igår, kastlängder ingen åstadkommer bara på råstyrka. Teknik måste till. Smidighet i rotationen. Klipp i utkastet. Tajming, mental skärpa. Ståhl är nog så nära perfektion man kan komma i diskus. Vilket inte hindrar att han då och då kan besegras. Som nu när Kent Leijon kastade 20 cm längre. Nä inte Kent Leijon, jag skojar. Sydsvenskans hockeyorakel pysslar inte med diskus såvitt jag vet - men han råkar vara förbannat lik en som gör. Kristjan Ceh från Slovenien. Det var han som vann. Leijons förvuxne lillebror, om jag ska idissla likhetsspåret. I övrigt sevärda tävlingar och många bra prestationer. Friidrotten är inte lika stor eller självklar som förr. Men toppen strålar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vårdboende med fängelserutiner

Allsvenskan här och nu

SM-finaler i medialt mörker