En påminnelse om pingsten…

Tysklandstripp igår. Inköp å sånt inför en stundande högtidsdag. Vaknade onödigt tidigt, runt 02.30. Avresa med bil 06.00, också det onödigt tidigt. När vi anlände till Burg 09.00 visade det sig nämligen att staden var död. Icke en människa i sikte, icke en butik öppen. Va’faan sa vi, en helt vanlig måndag? Det tog en liten stund innan polletten trillade ner: ah, annandag pingst. Firar man den i Tyskland? Klart man gör. Blott Sverige har offrat den - till förmån för en rödmärkt nationaldag. Det hade vi förträngt. Hela pingsten passerar ju numera som en weekend vilken som helst. Man vet inte riktigt när, behöver inte kunskapen. Nyttig påminnelse ändå - och ingen skada skedd. Butikerna i Burg öppnade. Klockan 11.

*. *. *

Vi var nu inte de enda som hade missat att Sverige finns här och Tyskland där. Vi var bara först. Efter någon halvtimma dök fler bilar upp på inköpsställets parkering. Efter cirka en timme ännu fler. Samtliga svenskregistrerade. Alla människorna lika pingstfrånvända. Segt ja, men vi enades snart om slagkraften i en gammal klyscha: den som väntar på nåt gott osv. Märkligt hur vissa drycker får folk att bokstavligt talat dra åt samma håll. Ett svenskt systembolag i all ära, tyska priser finns bara i Tyskland. Och mest är det skåningar som åker, utflykten är liksom en geografiskt betingad förmån. Dock händer det att fulla busslaster från Halland, Småland, Blekinge gör oss den äran i exakt samma ärende. Mycket trevligt.

*. *. *

När jag kom hem var jag nyfiken på det fiskmåsdrama som förgyllt, alternativt förpestat, livet här på Elinegård de senaste dagarna. Läget på gården visade sig vara oförändrat. Mamma Fiskmås liggande på garagetaket vaktandes sina ägg. Pappa Fiskmås sittande på lyktstolpen mittemot med blick över eventuella hot. Högljudda anfall från två håll om människor råkar komma för nära - vilket har hänt. Måste erkänna att jag fascineras av skådespelet. Känns ibland som jag är fiskmåsarnas siste och ende vän. Att jag blev nerskiten häromåret är förlåtet, man kan inte gå å va’ långsint över en bajsnödig mås. Endera dan lär jag få se en unge eller två trippa omkring på asfalten med livet som insats. Bilen är måsens farligaste fiende.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Vårdboende med fängelserutiner

Besökte min vän på Förvaret igår. Fick en reprimand när jag kom. En till när jag gick. Av personalen. Mitt misstag? Jag skulle ringt innan jag cyklade dit. Bett om lov att få komma. Ansökt. Av blickarna att döma hade det blivit avslag etthundra procent. Skälet just igår? Min vän sov. Inget ovanligt, sjukdomsödet gör honom konstant trött. Sen brukar han pigga på sig lite när jag kommer, en go’ pratstund om gemensamma gamla minnen aktiverar liksom livsandarna. Det mindre vanliga den här gången var att min vän sov sängliggande. Klockan var sen förmiddag, drygt elva. Normalt är han uppe sådags, slumrande i rullstolen. *. *. * Jag vet. Fult av mig att kalla ett vårdboende för Förvar. Fult - men relevant. Gårdagens bemötande förstärkte bara bilden ytterligare. Blickar som vore jag en inkräktare. Övervakning den korta stund jag satt vid sängkanten. Kravet när jag lämnade: ”nästa gång måste du ringa”. Jag kokte inombords men sparade svordomarna till cykelturen hem. Vaddå ringa? Boendet är för ...
Läs mer

Allsvenskan här och nu

Min gamla blogg har bombat, kraschat, Gud vet vad. Själv har jag varken bombat eller kraschat, inte riktigt än. Därför startar jag en ny. Med ungefär samma inriktning - minus alla utsvävningar om världsläget. Tänkte börja med nåt som rimligen inte väcker anstöt, bara känslor. Allsvenskan i fotboll. Fem omgångar in, MFF sjua i tabellen. Kris? Pyspunka i guldjakten? Trams. Självklart inte. 25 omgångar återstår, kom igen efter 15. Då, möjligen, kan man ana vartåt det lutar. *. *. * Klart är att MFF satt sig i viss uppförsbacke. Sex lag framför skojar man inte bort. För klättring måste segrar till, helst några i svit. Om den kapaciteten finns återstår att se, insatserna hittills har inte varit övertygande. 0-2 mot Hammarby senast var dock ett fall framåt - spelmässigt. Illavarslande i MFF-perspektivet förstås; förbättrad prestation, ändå förlust. För att Hammarby helt enkelt var det bättre laget. Lite tursamma mål förvisso men man får vad man förtjänar, i fotboll som i mycket annat. *. *. ...
Läs mer

SM-finaler i medialt mörker

Mycket fotboll i tv. Mycket sport överhuvudtaget. Men handbollens SM-finaler? Blankt. Ingenting. Sagt med viss reservation eftersom jag inte vill tro att det är sant. Kanske har jag missat nåt i djungeln av kanaler? Läst TV-tablåerna lite slarvigt? I så fall ber jag om ursäkt. I annat fall ber jag Svenska handbollsförbundet skämmas. Att inte lyckas sälja in säsongens höjdpunkt till någon enda tv-kanal är en bottenlös bedrift. Bowlingen klarar det. Pilkastning. Armbrytning. Rövkrok. Fia med eller utan knuff. Handbollen inte. Förbundet förminskar sin egen sport. Sviker berörda klubbar, negligerar publikintresset. *. *. * Skjuter jag åt fel håll nu? Är det tv-bolagen som ska stå där med skammen? Tror inte det. SVT sänder ju Sverige-Frankrike ikväll. Landslaget går bra att visa och är tydligen lätt att sälja in - om så i en hitte-på-turnering som kallas Euro Cup. Min bestämda övertygelse är att alla seriösa handbollsvänner hellre hade sett SM-finalerna. Riktig tävlingsidrott, inget bedrägl...
Läs mer