Lösa tankar om en typ av klimatförändring

Man lever mitt i det. Kan inte fly. Inte gå förbi och låtsas som det regnar. Även fast man ibland skulle vilja. Samhällsklimatet. En gång mjukt, varmt och förlåtande. Nu hårt, kallt och fördömande. Sverige i repressaliernas tidevarv. Politiska partier som värkt fram sitt gemensamma idégods i slottsmiljö. En statsminister som lever sin dröm, nämligen att få vara just statsminister. En vice statsminister som viftar med falukorv i låtsassympati med folk som knappt har råd att köpa falukorv - för att i nästa andetag sänka skatten för dem som verkligen har råd att köpa falukorv, men aldrig skulle göra det. En justitieminister som har vissa yttre likheter med en nallebjörn - men inre med en vilseledd elefant. Och över alltihop SD. Partiet med brunt förflutet och ränderna i behåll.

*. *. *

Trivs man i detta? Många gör, annars vore klimatförändringen inte möjlig. All makt utgår från folket, som det så vackert heter. Att vantrivas är dock tillåtet. Det gör jag. Saknar raka ryggar i politiken, vill spy på alla fingrar i luften. Avhumaniseringen, hjärtlösheten. Klappjakten på människor med osvenskt ursprung. Presskonferenserna där mer eller mindre välståndsgödda makthavare radar upp sig för att presentera senaste nytt från SD:s beställningslista. Dom är fan Sverigedemokrater allihop, brukar jag tänka. Kopierar ogenerat, kryddar gärna lite extra. Sossarna inget undantag, snarare tvärtom. Allt för Makten. Och för att säkraste vägen dit anses gå genom främlingsfientlighet. Gårdagens skam, dagens normala. Okej, C, V och MP spjärnar emot, det politiska mörkret är inte helt kompakt.

*. *. *

Såklart vet jag att Sverige har problem. Katastrofala problem. Gängbrottslighet modell grövre, bestialiska illdåd knutna till densamma. Överrepresentation av utrikes födda (eller inrikes födda med utländsk bakgrund), både bland offer och förövare. Men löser man kriminalitet med inlåsning och slängd nyckel? Misslyckad integration med mer segration? Avskaffas allt ont med SD-politik? Knarkhandel, våld, vapen? Bryts utanförskap, bromsas nyrekryteringen till gängen? Så lätt? Varför märks då inga effekter? SD-regeringen har suttit i snart tre år, smattrat fram allt hårdare tag och förslag. Busets svar: fler skjutningar och sprängningar, inte färre. Resultatet skaver. Säger något om åtgärder som kanske imponerar på opinionen men inte biter på verkligheten.

*. *. *

I Sydsvenskan läser jag om överfulla fängelser. Två intagna i varje cell, byggd och avsedd för en. Indragna besökstider för anhöriga. Trängsel, tumult, allmänt kaos. Kriminalvård? Hur då vård? Återanpassning? Ointressanta perspektiv, gammalt tjafs. Nya tider nu. Inget jävla dalt med folk som sitter inne av en anledning. Utanför murarna ett Sverige i blått och brunt, befriat och skyddat från samhällets slödder. Empati? Möjligen med brottsoffren - så länge de inte är utländska. I SD-land görs inga djupa analyser. Som man bäddar får man ligga, det är inte mer med det. Särskilt illa får man ligga om ens egen eller för den delen ens farfars vagga råkat stå nånstans där världen brinner. Då ska man tillbaka just dit. Stimuleras till återvandring. Sverige betaler. För att bli av med dig.

*. *. *

Varför jag skriver detta? För att det nästan inte går att prata om. Tro mig, jag har försökt. Och lagt ner. Det blir liksom fel hela tiden, jag kommer snett in. Påhejarna är i majoritet. Förkrossande många vill ha den här politiken. Det är som om det bor en liten ”Sverigevän” i varenda kotte. Jag tar det. Fegar ur. Jamsar med istället för att protestera, hummar där jag borde hojta. Skäms över mig själv hellre än bråkar med andra. Nej, mina åsikter är inte värda mer än någon annans. Inte finare, inte bättre. Bara mina. Grundade, tror jag, på viss erfarenhet och gott minne. Av ett Sverige som gav oss syndare en andra chans. En tredje, en fjärde. Hjälp och stöd. Vägledning. Utbildning och jobb. Personlig övervakare om så behövdes. Änglars tålamod. Straff ja - men inte enbart straff.

*. *. *

Om jag har några egna lösningar att komma med? Oh ja. Den ena mer utopisk än den andra. Hör här. 1. Återinförande av Människors Lika Värde. 2. Ett samhällsbygge som inkluderar alla. 3. En lag om förebyggande brottsbekämpning. 4. Teknikavveckling. Jag menar, hur rekryteras minderåriga mördare idag? Digitalt. Hur opererar bedragarligorna? Digitalt. Hur fortplantar sig hot och hat? Digitalt. Och hur faan fick jag nu ihop detta? Digitalt, javisst ja. Tekniken är som livet: komplext, minst tvåsidigt. Men seriöst. Vi som vill föreställa vuxna borde lära av barnen. Om konsten att umgås utan fördomar. Om den ringa betydelsen av etnicitet. Om tro, hopp och tillit. Barn är jättebra på sånt. Lyckligt ovetande om något annat. Fortsätt så ungar, framtiden behöver er.