⚽️ Mjällby från morron till kväll…🐝

Dagen är kommen. Solen gassar, juni byter alldeles snart om till juli. Men först: Mjällby mot MFF. Ikväll 19.00 på undersköna Strandvallen i Hällevik. Man borde varit där. Strosat runt, köpt en sillamacka, slängt käft med Sveriges goaste fotbollssupportrar. Tyvärr. Låter det stanna vid en vacker tanke. Överårig för trängsel. Och i vilket fall slut på matchbiljetter, läste jag redan i förra veckan. Eller om det var förförra. Det blekingska Listerlandet går i feber; Mjällby AIF leder Allsvenskan. Megafavoriten från Malmö ligger femma, åtta poäng bakom. Kalla fakta, kan inte viftas bort. Men knappast tas in heller. Tro mig, jag har försökt under hela det uppehåll som nu är till ända.

*. *. *

Genom åren har Mjällby alltid varit underdogen gentemot MFF - och ja, jag höll på att säga gentemot hela Allsvenskan. Kusinen från landet liksom. Sporadisk gäst i högsta serien men med rotsystemet kvar i myllan. Jag minns själv den där ödesmatchen på Malmö (gamla) Stadion för åtta max nio år sedan, hur Mjällby var piskat att besegra Prespa för att inte riskera nedflyttning till division 2 (nivå 4 i seriesystemet). Domedagsstämningen inför, lättnaden efteråt. Vad hade hänt om det inte gått vägen? Finns inget givet svar, men där och då kändes det fria fallet obehagligt nära. Istället serieseger något år senare. Följd av en till - i superettan. Sen dess Allsvenskan med allt säkrare marginal till nedflyttningsstrecket.

*. *. *

Spelare har kommit och gått. Tränare likaså. Vem minns idag Milos Milojevic och Marcus Lantz? Eller att anfallare som Moses Ogbu och Taylor Silverholt gjort Mjällby den äran? Korta sejourer, blandade resultat. Ogbu numera i kinesiska ligan, Silverholt i Elfsborg. Sportchefen däremot. Högst densamme sen jag vet inte riktigt när - men bra länge i alla fall. Hasse Larsson. Som gjord för Mjällby, passar bara där. Son av Listerlandet, kan kynnet. Och verkar vara en jävel på affärer. Säljer dyrt, köper smart. Spetsar laget när man tror att det håller på att utarmas. Omger sig med bra folk förstås, själv är sällan stark på en fotbollsmarknad. Men be mig nämna Mjällbys viktigaste ”spelare”, svaret kan bara bli Hasse Larsson.

*. *. *

Här och nu leder Maif Allsvenskan av en anledning, inte helt lätt att omfamna givet invanda gamla mönster. Man har inte dragit vinstlotten i en tombola - man har helt enkelt spelat den bästa fotbollen. Besegrat Hammarby två gånger om. Dominerat matcherna, förlorat blott en av 13 och då oturligt (AIK borta). Faktiskt uppträtt som det topplag ingen såg komma. Återfunnit sin forna hemmastyrka, bibehållit och förfinat sitt adelsmärke. Det hårda jobbet. Viljan. Moralen. Jesper Gustavsson-attityden. Mjällbys lagkapten är inte allsvenskans elegantaste spelare, men säkert dess jobbigaste att möta. Kan det hålla? Är Mjällby en seriös guldkandidat? Kalla mig feg - men nej, tanken känns fortfarande  för stor. 

*. *. *

Mjällby-MFF 1-1. Status quo. Fortsatt åtta poäng mellan lagen. Det kunde krympt till fem. MFF ledde 1-0 efter ett tjusigt mål av Ali, hade upprepade bud på 2-0. Mjällbys målvakt Noel Törnqvist gav sitt lag chansen att komma igen. I andra halvlek jämnades spelet ut, kvitteringen genom Stroud var inte ologisk. Underhållande match i det stora hela, länge taktiskt bra av ett hårt omstuvat MFF. Jansson, Christiansen, Berg Johnsen, Rosengren; alla saknades. I slutminuterna försvann dessutom Colin Rösler ur laget. Rött kort pga skallning eller nåt liknande. Hjärnsläpp modell grövre, möjligen framprovocerat av gamla polare. Rösler har ju ett förflutet i just Mjällby. Lätt glömt i stridens hetta kanske?