Världen behöver mer midsommar

Brynt smör. Så heter den, Årets sill från Klädesholmen i Bohuslän. Rekommenderas. En av de bättre bland alla varianter genom åren. Åt den på midsommarafton ihop med färskpotatis och ett par ägghalvor. Öl och nubbe därtill - och helheten blev ett enda lyckorus av angenäma smaker. God kost, fast som flytande, spetsar livskvalitén. Sagt med respekt för individualismen; mina smaklökar är mina, bara för att jag blir begeistrad över en sillinläggning i brynt smör behöver inte alla andra bli det.

*. *. *

Sällan har jag upplevt en stillsammare midsommar än denna. Gården låg öde, trapporna var tysta. Man kunde tro att alla - utom vi - rest bort. Riktigt så var det inte. Många hade säkert begett sig för firande på annat håll - men nästan lika många var hemma utan att göra väsen av sig. Av en enkel anledning, kanske lätt att glömma. Midsommar är en svensk tradition. Inte självklar att fira för den vars vagga stått någon annanstans på jorden. Därav stillheten, tror jag. Vi är en blandad befolkning här ute på Elinegård, mångfalden är områdets styrka.

*. *. *

Inte heller från koloniområdets festplats några hundra meter bort hördes nånting midsommaraftons kväll. Det om något var sensationellt. Hade dom ställt in? Nej men väderleken hade. I det närmaste total stiltje, inga vindar som kunde bära ljudvågor. Dansmusiken stannade liksom där den utfördes. Om man nu inte körde akustiskt, utan högtalarsystem. Mindre troligt, jag känner grabbarna i staben och rättesnöret brukar vara fullt ös smått medvetslös. Vet av erfarenhet, har själv tjugo år som kolonist under bältet. Hårda midsommartider, vill jag lova.

*  *  *

Usch, nu gled jag iväg. Åter till nu:et - och som sagt, tystnaden var påtaglig. Icke en nubbevisa så långt örat nådde. Inte ens på min egen balkong. Man sitter liksom inte och sjunger Helan går för sin fru, det vore att be om trubbel. Men jordgubbar åt jag. Holländska. I protest mot priset på de svenska. Man är väl pensionär. Dom holländska var 25 kronor billigare, dessutom paketerade med alla bär synliga. I den svenska korgen ser du de översta gubbarna, resten är hasard. Har du tur behöver du bara kasta fem. Och då grinar nettopriset dig rätt upp i fejan.

*  *  *

Efter gubbarna slog jag på tv:n. Och va’falls, idrott? Midsommarafton? Så var vi där igen; blott Sverige midsommarfirande har, världen i övrigt rullar på. Alla minns väl VM-sommaren 1994, fotbollsfesten i USA. Midsommarvakan, match mitt i natten. Den här gången bjöd SVT på basket-EM. Mindre spektakulärt men underhållande nog: Sveriges damer i en övertygande seger mot England. Direkt efter det friidrott från Paris. Så här kan vi sitta med Årets sill och Alla tiders Akvavit och inbilla oss att klockorna stannat. Bara i Sverige. Världen bryr sig inte.

*  *  *

Lite synd är det allt. Världen hade behövt avspända umgängesformer. Nåt att tro på, samlas kring. Inte midsommar nödvändigtvis, men gärna vita dukar och levande ljus. En gnutta tillförsikt, ett mått av vuxen visdom. Vad som helst utom den eskalerande mardröm som USA och Israel nu tillsammans iscensätter i Mellanöstern. Iran är under bombanfall. På goda eller onda grunder, inte vet jag. Men ”självförsvar” lär komma, frågan är bara i vilken omfattning. Diplomatin är död, Tredje rycker allt närmre. Gaza? Glömt. Arma värld. När vi kunnat göra allt så mycket bättre.