Fullskalig fotbollsfrossa ⚽️

En match på plats, fem och en halv i tv. Överkonsumtion av allsvensk fotboll helgen som gick (måndan inräknad). Personligt rekord. Nyttan tveksam, nöjet odiskutabelt. Jag fick - häftigast av allt - se frisk luft blåsas in i en slagpåse. Värnamo vann! Äntligen liksom. Det tog 15 omgångar för laget att bryta olyckssviten. Att få marginalerna med sig istället för mot sig. 1-0 mot Djurgården, målet i den fjärde av sex tillagda minuter. Jubel som vore det värt ett SM-guld. Underbart att bevittna, fotboll när fotboll orsakar både gåshud och hjärtsnörp. Nu återstår bara en sjumilavandring mot nytt kontrakt för IFK Värnamo - ökenvandringen bör vara över.

*. *. *

Svårt blir det förstås. Sju poäng efter halva serien är ingen lovande språngbräda; det brukar ju krävas runt 30 för att hålla sig kvar. Men som det står i floskelbokens inledande kapitel: framgång föder framgång. Kan Värnamo följa upp första segern med ytterligare några tar man snart rygg på framförvarande lag. Och kan målvakten Hugo Keto upprepa sin bragdartade insats mot Djurgården är allt möjligt. Någon av alla hans räddningar kommer säkert att klassas som Årets, där var en som knappast går att överträffa. Tillbaka i Värnamo var förresten Marcus Antonsson. Den gamle skyttekungen assisterade till målet och tycks ha mer att ge. Bra för laget, höjer anfallskvalitén.

*. *. *

Ett imponerande lag just nu är Gais. Åtta raka matcher utan förlust, smygläge i toppstriden. I söndags 3-2-seger mot Hammarby. Som dessförinnan bara förlorat mot Mjällby (två gånger om). Jag vet inte vad det är men alla blommar upp i Gais. Ett typexempel är Ibrahim Diabate. Värvad från en misslyckad och nästintill mållös säsong i Västerås, som Gaisare något helt annat: elva mål, etta i skytteligan. Eller ta Malmöpågen Oskar Ågren.  I sin hemstad aldrig mer än division 3-spelare med Limhamn-Bunkeflo, i Gais mittback av stabil allsvensk kaliber. Gustav Lundgren, Amin Boudri, William Milovanovic, listan kan göras längre; anonyma spelare i mängden, lysande stjärnor i Gais.

*. *. *

Jag min dummer trodde att Gais skulle bli ett bottenlag i år. Kunde inte se fjolårets sjätteplats som annat än engångsföreteelse. Idag vet jag bättre. Cred till tränaren Fredrik Holmberg, nånstans måste det ju vara han som håller i trollstaven. Men apropå Göteborgslag. Jag såg Häcken. Skadeskjutet, reservspäckat. Ändå kapabelt till propagandafotboll. 4-1 mot Halmstad, siffror i grov underkant. Var får Hisingeklubben alla talanger ifrån? Ständig påfyllnad av nya namn, ojämna prestationer men porlande potential. Ett sent tillskott är Adrian Svanbäck, hämtad från Helsingborg. 20-årig anfallare, Finlandssvensk. Debuterade mot Halmstad och blev målskytt direkt. Succé!

*. *. *

Röjkjaer såld. Manneh skadad. Spetskvaliten borta men spelidén intakt. Med dom förutsättningarna lyckades Mjällby vinna gårdagens bortamatch mot Sirius. 2-1 efter 2-0 i paus. Så långt lugnt, ett Mjällby att känna igen trots avbräcken. Men andra halvlek. Hemsk. Mjällby slutade spela. Gav bort initiativet. Sprang utan att komma åt bollen. Bytte in ungdomar som ännu inte håller allsvensk nivå. Tappade allt - utom poängen. Jättematch av backlinjen ville till. Det plus några vassa ingripanden av Törnqvist i buren. Stroud briljant första 45, osynlig resten. Ofattbart att det höll, att slutsignalen kom i tid. Och nu leder Mjällby allsvenskan med fyra poäng. Ofattbart var ordet.

*  *  *

Icke att förglömma: parallellt med allt detta pågår damfotbollens EM-turnering. Och jodå, jag lyckades pressa in även Sveriges match mot Tyskland i helgens tv-tittande. 4-1 Sverige, gruppsegern säkrad. Vet inte om Vi var bra eller Dom urkassa, kanske lite mittemellan. Nu väntar England i kvartsfinal. Regerande mästarna. Tufft, inte omöjligt. Sverige har såhär långt sett stabilt ut. England också, efter en inledande förlust mot Frankrike. Torsdag kväll ger det sig. Varning för rysare. Punkt.