Underbart är långt…

Damfotbollens EM-turnering. Final på söndag, Spanien-England. Äntligen liksom. Festen började kännas onödigt utdragen. Seg, lite långt mellan höjdpunkterna. Tv-styrt, jag fattar. Och varför klaga? Vissa matcher har varit väldigt underhållande. Vissa spelare värda att vänta på. Bonansea i Italien, en gammal favorit som jag trodde lagt av. Berger, Tysklands spektakulära målvakt som i semifinalen visade att även den bästa kan göra misstag. Lauren James i England, så begåvad men så störigt ojämn. Nästan alla i Spanien - om man nu uppskattar metodiskt malande fotbollskonst. I Sverige Stina Blackstenius, i mina ögon bättre än i något tidigare mästerskap. Med mera, med flera.

*. *. *

Jämnheten på toppen har också varit frapperande. Förlängning i båda semifinalerna, straffavgörande i den ena. Det kunde lika gärna blivit Tyskland-Italien i final. Små små marginaler skiljde jubel från tårar. I något fall domslut med brutala konsekvenser. Tänker på straffen som sänkte Italien mot England; utdömd i sista minuten och knappast på klockren grund. Lätt att känna med italienskorna där. Så nära, så fjärran. Coacherna ett kapitel för sig. Fler kvinnliga än nånsin förr, vill jag tro. Båda finallagen t ex. Den spanska skulle jag inte vilja möta i en mörk gränd, knappt ens i en upplyst. Men det var dumt skrivet, damen ifråga är kanske jättesnäll. Och i vilket fall mycket fotbollskunnigare än jag.

*  *  *

Vem som vinner finalen? Svårtippat. Huv’et säger Spanien, hjärtat viskar England. Finfotboll mot kampfotboll lär det i alla fall bli. Taktisk kraftmätning på hög nivå. Hoppas Lauren James vaknat på rätt sida, England behöver henne vid sunda vätskor. Mot Italien i semin blev hon utbytt redan i halvtid - och det fanns en anledning: James var inte där, matchen tycktes inte intressera den nyckfulla stjärnan. Får hon en ny chans? Inte helt givet, flitmyror går kanske före i en final. Oavsett måste EM i stort betecknas som en succé. Välfyllda arenor, fantastisk stämning. Utan pyromani och annat vansinne. Bra joddlat och snyggt jobbat av arrangörslandet Schweiz. Se och lär, herrfotbollen.

*. *. *

Apropå fotboll. Satt på bänken i morse när en husgranne passerade förbi. Ny pärs på söndag, sa han. Och nej, det var inte damernas EM-final han hade i tankarna. Det var Mjällby. Han som jag hejar på Listerlandets stolthet, han som jag har lite svårt att omfamna chansen till allsvenskt guld. Varje match är ett blindskär, enades vi i all hast. Sirius närmast, hemma i Hällevik. Grannen är från krokarna, dialektalt mycket mer sillastrybare än jag. Älskar Bergström gör han förstås - vem gör inte? Allsvenskans charmigaste klumpeduns förtjänar en egen fanklubb. F ö fruktar jag fortfarande MFF. Vad gäller guldet. Runt 63 poäng brukar räcka, MFF kan teoretiskt nå 69. Varning.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Vårdboende med fängelserutiner

Besökte min vän på Förvaret igår. Fick en reprimand när jag kom. En till när jag gick. Av personalen. Mitt misstag? Jag skulle ringt innan jag cyklade dit. Bett om lov att få komma. Ansökt. Av blickarna att döma hade det blivit avslag etthundra procent. Skälet just igår? Min vän sov. Inget ovanligt, sjukdomsödet gör honom konstant trött. Sen brukar han pigga på sig lite när jag kommer, en go’ pratstund om gemensamma gamla minnen aktiverar liksom livsandarna. Det mindre vanliga den här gången var att min vän sov sängliggande. Klockan var sen förmiddag, drygt elva. Normalt är han uppe sådags, slumrande i rullstolen. *. *. * Jag vet. Fult av mig att kalla ett vårdboende för Förvar. Fult - men relevant. Gårdagens bemötande förstärkte bara bilden ytterligare. Blickar som vore jag en inkräktare. Övervakning den korta stund jag satt vid sängkanten. Kravet när jag lämnade: ”nästa gång måste du ringa”. Jag kokte inombords men sparade svordomarna till cykelturen hem. Vaddå ringa? Boendet är för ...
Läs mer

Allsvenskan här och nu

Min gamla blogg har bombat, kraschat, Gud vet vad. Själv har jag varken bombat eller kraschat, inte riktigt än. Därför startar jag en ny. Med ungefär samma inriktning - minus alla utsvävningar om världsläget. Tänkte börja med nåt som rimligen inte väcker anstöt, bara känslor. Allsvenskan i fotboll. Fem omgångar in, MFF sjua i tabellen. Kris? Pyspunka i guldjakten? Trams. Självklart inte. 25 omgångar återstår, kom igen efter 15. Då, möjligen, kan man ana vartåt det lutar. *. *. * Klart är att MFF satt sig i viss uppförsbacke. Sex lag framför skojar man inte bort. För klättring måste segrar till, helst några i svit. Om den kapaciteten finns återstår att se, insatserna hittills har inte varit övertygande. 0-2 mot Hammarby senast var dock ett fall framåt - spelmässigt. Illavarslande i MFF-perspektivet förstås; förbättrad prestation, ändå förlust. För att Hammarby helt enkelt var det bättre laget. Lite tursamma mål förvisso men man får vad man förtjänar, i fotboll som i mycket annat. *. *. ...
Läs mer

🥰 Mjällby skiner. MFF skaver. 😓

Kanske ändå. Att Mjällby verkligen är ett topplag i årets allsvenska. Experterna på Max har redan upprepat det till förbannelse. Jag har värjt mig, vägrat fatta, tänkt att snart nog spricker förtrollningen. Det kan den fortfarande göra men nio omgångar är spelade och Mjällby ligger tvåa, en pinne från serieledning. Svårt att ta in, omöjligt att vifta bort. 3-1 borta mot Djurgården igår, ännu en imponerande match. Av hela laget och av hela tränarstaben. Intrycket utifrån är att alla relationer funkar i Mjällby. Till skillnad från i MFF. *. *. * Jag såg båda matcherna igår kväll. Mjällbys i direktsändning, MFF:s  mot Värnamo i efterhand. Kontrasterna var slående. Harmoni i Mjällby, enkel och vägvinnande fotboll, fina samarbeten. Allt medan MFF spelade ungefär som tränare Rydström brukar prata: invecklat och onödigt mycket, svårt komma till vettiga avslut. Hack i skivan liksom. 2-2 mot jumbo-Värnamo var en svaghetsdemonstration som hette duga. Med det spelövertaget och det bollinneh...
Läs mer