Mjällbymaskinen bet även på toppat MFF

MFF-Mjällby 1-3. Festivaltider i Malmö. Matos över stadens centrala delar. Glada människor, uppsluppen stämning. Men på Stadion nerrullat. Sillastrybarna på besök, såg till att MFF fick torsk. Slut på ansträngda ordlekar. Seriöst: Mjällby vann den här matchen av en förbluffande anledning. Man var helt enkelt bättre än MFF. I alla lagdelar. Målvakt, backlinje, mittfält, anfall; överallt var Mjällby det bättre laget. Och detta utan att MFF var direkt dåligt. Delvis tvärtom. Inledningen var riktigt bra, uppryckningen efter 0-2 smått imponerande. Men sett över matchen i stort finns inget att invända mot slutresultatet. Mjällbys spelidé och matchplan bar ännu en gång, bet även på ett toppat MFF.

*  *  *

Så var det. Henrik Rydström mönstrade det bästa - och dyraste - han har. Ingen rotation, ingen vila för spelare som slitit ont i Champions League-kvalet mot FCK häromdan. All in liksom. För att greppa sista halmstråt till allsvensk guldstrid. Och möjligen för att skärra Mjällby med blotta laguppställningen. Dö’fött förstås. Årets Mjällby låter sig inte imponeras av nånting. Man tuggar på, spelar sin fotboll, grundad i lidelse och passion. Det sista hittar jag på själv, men det ser så ut. Jesper Gustavsson, Viktor Gustafson, Jakob Bergström; ingen av dem finns på MFF:s radar, jag lovar. Men för Mjällby - ovärderliga. Lysande idag igen, alla tre. Liksom Törnqvist i buren. Om man nu ska droppa namn i ett l-a-g.

*  *  *

Visst, Mjällby hade flyt med målen. 1-0 av Herman Johansson via en riktningsförändring av bollen på Pontus Jansson. 2-0 av Elliot Stroud mellan benen på Robin Olsen - som i det ögonblicket visade att felfria målvakter inte finns. Efter det målet, cirka halvtimmen kvar, bytte MFF in Adrian Skogmar. Samtidigt som Mjällby kanske började snegla mot klockan. Hursomhelst blev Skogmar en injektion. Mycket tack vare honom fick MFF momentum i matchen. Och snart nog ett reduceringsmål genom Busuladzic, en annan inhoppare. Där och då kändes 2-2 som en hotande tidsfråga - men nej, inte särskilt länge. Mjällby steppade upp, tog tillbaka kontrollen. Viktor G fick göra trean, så välförtjänt.

*. *. *

Återbesök på Ögonmottagningen i Lund igår. Allt okej. Normalt tryck, inga tecken på komplikationer. Och förvisso ingen syn på det opererade vänsterögat. Men det är som det ska. Fem till sju veckor får du räkna med, sa doktorn. Tålamod är en dygd, sa jag. Ganska kort rehab ändå, vid närmare eftertanke. Åtminstone skulle nog Stefano Vecchia i MFF tycka det. Han fick ont i ryggen i fjol våras och har inte kunnat spela fotboll sen dess. 1,5 år nästan. Idag var han äntligen med i en matchtrupp igen. Fick till och med göra ett kort inhopp i slutet. Snuddade vid succé när han faktiskt var nära att pilla in ett kvitteringsmål. Stort att Vecchia är tillbaka, många med mig befarade nog att karriären var över.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Vårdboende med fängelserutiner

Besökte min vän på Förvaret igår. Fick en reprimand när jag kom. En till när jag gick. Av personalen. Mitt misstag? Jag skulle ringt innan jag cyklade dit. Bett om lov att få komma. Ansökt. Av blickarna att döma hade det blivit avslag etthundra procent. Skälet just igår? Min vän sov. Inget ovanligt, sjukdomsödet gör honom konstant trött. Sen brukar han pigga på sig lite när jag kommer, en go’ pratstund om gemensamma gamla minnen aktiverar liksom livsandarna. Det mindre vanliga den här gången var att min vän sov sängliggande. Klockan var sen förmiddag, drygt elva. Normalt är han uppe sådags, slumrande i rullstolen. *. *. * Jag vet. Fult av mig att kalla ett vårdboende för Förvar. Fult - men relevant. Gårdagens bemötande förstärkte bara bilden ytterligare. Blickar som vore jag en inkräktare. Övervakning den korta stund jag satt vid sängkanten. Kravet när jag lämnade: ”nästa gång måste du ringa”. Jag kokte inombords men sparade svordomarna till cykelturen hem. Vaddå ringa? Boendet är för ...
Läs mer

Allsvenskan här och nu

Min gamla blogg har bombat, kraschat, Gud vet vad. Själv har jag varken bombat eller kraschat, inte riktigt än. Därför startar jag en ny. Med ungefär samma inriktning - minus alla utsvävningar om världsläget. Tänkte börja med nåt som rimligen inte väcker anstöt, bara känslor. Allsvenskan i fotboll. Fem omgångar in, MFF sjua i tabellen. Kris? Pyspunka i guldjakten? Trams. Självklart inte. 25 omgångar återstår, kom igen efter 15. Då, möjligen, kan man ana vartåt det lutar. *. *. * Klart är att MFF satt sig i viss uppförsbacke. Sex lag framför skojar man inte bort. För klättring måste segrar till, helst några i svit. Om den kapaciteten finns återstår att se, insatserna hittills har inte varit övertygande. 0-2 mot Hammarby senast var dock ett fall framåt - spelmässigt. Illavarslande i MFF-perspektivet förstås; förbättrad prestation, ändå förlust. För att Hammarby helt enkelt var det bättre laget. Lite tursamma mål förvisso men man får vad man förtjänar, i fotboll som i mycket annat. *. *. ...
Läs mer

🥰 Mjällby skiner. MFF skaver. 😓

Kanske ändå. Att Mjällby verkligen är ett topplag i årets allsvenska. Experterna på Max har redan upprepat det till förbannelse. Jag har värjt mig, vägrat fatta, tänkt att snart nog spricker förtrollningen. Det kan den fortfarande göra men nio omgångar är spelade och Mjällby ligger tvåa, en pinne från serieledning. Svårt att ta in, omöjligt att vifta bort. 3-1 borta mot Djurgården igår, ännu en imponerande match. Av hela laget och av hela tränarstaben. Intrycket utifrån är att alla relationer funkar i Mjällby. Till skillnad från i MFF. *. *. * Jag såg båda matcherna igår kväll. Mjällbys i direktsändning, MFF:s  mot Värnamo i efterhand. Kontrasterna var slående. Harmoni i Mjällby, enkel och vägvinnande fotboll, fina samarbeten. Allt medan MFF spelade ungefär som tränare Rydström brukar prata: invecklat och onödigt mycket, svårt komma till vettiga avslut. Hack i skivan liksom. 2-2 mot jumbo-Värnamo var en svaghetsdemonstration som hette duga. Med det spelövertaget och det bollinneh...
Läs mer