Stor prutt för litet skutt

Den profilerade Malmöpolitikern John Roslund byter parti. Från Moderaterna till Gissa Vilket. Sydsvenskan presenterar nyheten som vore det en transferbomb i fotbollens värld. En hel sida, minsann. Märkligt. Folk som gått vilse och hittat hem brukar generera en liten notis i någon ytterspalt. Och så är det ju här, det vet vi som hänger med i Malmöpolitiken. Roslunds utspel, insändare och debattinlägg genom åren; doften av SD har länge varit omisskännlig. Att han slutligen kommer ut bekräftar bara att SD bor granne med M på den politiska kartan. Det krävs inga älgakliv för ett byte, pyttekort skutt räcker. Och Roslund är inte den förste moderaten som skuttat, snarare en i mängden.

*  *  *

Olyckligt, kan jag tycka, att Sydsvenskan vinklar övergången så som man faktiskt gör. Även om det inte är avsikten blir det glättiga anslaget i reportaget till ett slags SD-propaganda. Skulle förvåna mycket om inte partiet - och dess nya ”stjärna” - firar med tårta, okritiska helsidor är liksom inte vardagsmat. Själv hade jag gärna velat läsa något om hur Roslund ser på sin roll som lärare (vilket han är förutom politiker). Förenlig med SD:s värdegrund? Den som utgår från människors olika värde. Den som vilar på myten om att allt ont är invandringens fel. Den som har rötter i nazismen. Roslund säger sig sakna ”action” i politiken, är det vad han tycker sig få i SD:s värdegrund? I den etniska mångfaldens Malmö? 

*  *  *

Nu vet jag förstås inte om John Roslund fortfarande är yrkesverksam som lärare. Låt mig hoppas inte. Att sätta en Sverigedemokrat i en lärarkateder måste vara som att placera Hin Håle i predikstolen. Det skaver. Eliminerar trovärdigheten. Förolämpar målgruppen. Men annars får han va’ precis vad han vill, Roslund. Vi lever i ett någorlunda fritt land, möjligen världsmästare i det där som kallas politiska vildar. Dvs ryggradslösa egon som byter parti mitt i en mandatperiod utan att lämna sina uppdrag. Avlöningen först, anständigheten sist. Nu blir Sverigemoderaten Roslund en av dessa magstarka lustigkurrar. Lycka till och grattis till idolporträttet i Sydis.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Vårdboende med fängelserutiner

Besökte min vän på Förvaret igår. Fick en reprimand när jag kom. En till när jag gick. Av personalen. Mitt misstag? Jag skulle ringt innan jag cyklade dit. Bett om lov att få komma. Ansökt. Av blickarna att döma hade det blivit avslag etthundra procent. Skälet just igår? Min vän sov. Inget ovanligt, sjukdomsödet gör honom konstant trött. Sen brukar han pigga på sig lite när jag kommer, en go’ pratstund om gemensamma gamla minnen aktiverar liksom livsandarna. Det mindre vanliga den här gången var att min vän sov sängliggande. Klockan var sen förmiddag, drygt elva. Normalt är han uppe sådags, slumrande i rullstolen. *. *. * Jag vet. Fult av mig att kalla ett vårdboende för Förvar. Fult - men relevant. Gårdagens bemötande förstärkte bara bilden ytterligare. Blickar som vore jag en inkräktare. Övervakning den korta stund jag satt vid sängkanten. Kravet när jag lämnade: ”nästa gång måste du ringa”. Jag kokte inombords men sparade svordomarna till cykelturen hem. Vaddå ringa? Boendet är för ...
Läs mer

Allsvenskan här och nu

Min gamla blogg har bombat, kraschat, Gud vet vad. Själv har jag varken bombat eller kraschat, inte riktigt än. Därför startar jag en ny. Med ungefär samma inriktning - minus alla utsvävningar om världsläget. Tänkte börja med nåt som rimligen inte väcker anstöt, bara känslor. Allsvenskan i fotboll. Fem omgångar in, MFF sjua i tabellen. Kris? Pyspunka i guldjakten? Trams. Självklart inte. 25 omgångar återstår, kom igen efter 15. Då, möjligen, kan man ana vartåt det lutar. *. *. * Klart är att MFF satt sig i viss uppförsbacke. Sex lag framför skojar man inte bort. För klättring måste segrar till, helst några i svit. Om den kapaciteten finns återstår att se, insatserna hittills har inte varit övertygande. 0-2 mot Hammarby senast var dock ett fall framåt - spelmässigt. Illavarslande i MFF-perspektivet förstås; förbättrad prestation, ändå förlust. För att Hammarby helt enkelt var det bättre laget. Lite tursamma mål förvisso men man får vad man förtjänar, i fotboll som i mycket annat. *. *. ...
Läs mer

🥰 Mjällby skiner. MFF skaver. 😓

Kanske ändå. Att Mjällby verkligen är ett topplag i årets allsvenska. Experterna på Max har redan upprepat det till förbannelse. Jag har värjt mig, vägrat fatta, tänkt att snart nog spricker förtrollningen. Det kan den fortfarande göra men nio omgångar är spelade och Mjällby ligger tvåa, en pinne från serieledning. Svårt att ta in, omöjligt att vifta bort. 3-1 borta mot Djurgården igår, ännu en imponerande match. Av hela laget och av hela tränarstaben. Intrycket utifrån är att alla relationer funkar i Mjällby. Till skillnad från i MFF. *. *. * Jag såg båda matcherna igår kväll. Mjällbys i direktsändning, MFF:s  mot Värnamo i efterhand. Kontrasterna var slående. Harmoni i Mjällby, enkel och vägvinnande fotboll, fina samarbeten. Allt medan MFF spelade ungefär som tränare Rydström brukar prata: invecklat och onödigt mycket, svårt komma till vettiga avslut. Hack i skivan liksom. 2-2 mot jumbo-Värnamo var en svaghetsdemonstration som hette duga. Med det spelövertaget och det bollinneh...
Läs mer