Från guldmakare till syndabock

MFF kickar Henrik Rydström. Rätt eller fel? Om möjligt både ock. Rätt för att en tränare som tappat sitt lag är förlorad. Fel för att lösningen skyler över MFF:s verkliga problem. Självbilden. Man tål inte ett mellanår. Klarar inte en elementär krisanalys. Skyddar de ytterst ansvariga för uteblivna resultat, tillfredställer hellre skränfockarna på supporterberget. Det är alltså inte Rydström som köpt en massa grisar i säcken för att kompensera kvalitetstapp i spelartruppen - det är sportcheferna. MFF har bestämt två, diffust vem som är värvningsansvarig men förmodligen båda.

*. *. *

Det är deras misslyckande Henrik Rydström nu får betala priset för. Typiskt fotboll. Tränaren sparkas, cheferna sitter kvar. Och spelarna är oskyldiga lamm, offer utan eget ansvar. Simpel och intelligensbefriad krishantering, märkt av panik och kort minne. MFF tog allsvenskt guld 2023 och 2024. Glömt idag, överspelat. För att Rydström blivit en sämre tränare - eller för att MFF blivit ett sämre lag? Räcker kanske att titta på spelaromsättningen. Derek Cornelius. Hugo Larsson. Sebastian Nanasi. Sergio Pena. Bärande pjäser under de gyllene åren, alla sålda. Johan Dahlin, Anders Christiansen och Isak Kiese Thelin kan läggas till; Dahlin långtidsskadad, A C inte längre 90-minuterskapabel, Thelin utfryst.

*. *. *

Årets MFF-lag är så att säga sju man kort i klass och kvalité. Minst, jag kan ha glömt någon. Lika många har förvisso köpts in - men ingen enda som förmått fylla ett tomrum. I vissa fall svårt att förutse, i andra desto lättare. Varför skulle bänknötare ute i Europa bli förstärkningar i MFF? Så dålig är väl inte allsvenskan? Hörde i tv att exempelvis Robin Olsen spelat 19 matcher på fem år. Typ fyra om året. Mysteriet då är knappast att han gör tavlor för det är precis vad rostiga målvakter gör när de plötsligt blir betrodda - mysteriet är att han lyckats försvara sin landslagsplats. Ekong, Sigurdsson, Haksabanovic, Djuric; ingen anslöt med färska meriter som startspelare, ingen av dem har lyft i MFF.

*. *. *

Henrik Rydström kan lämna MFF med rak rygg. Givet årets spelarmaterial fick han nog ut max. Plottrade möjligen lite mycket, gick kanske vilse i relationsvården. Och kom på kant med den part som fått alldeles för stort inflytande på dagens elitfotboll: supportrarna. Men att han simsalabim blev en usel tränare, nej det tror jag inte på för ett ögonblick. Nu tar Anes Mravac över jobbet, åtminstone tillfälligt. Från Olympic i division 1 rakt in i hetluften. Att han vågar, höll jag på att säga. Seriöst: kul för honom, spännande läge. Allt att vinna liksom. Lycka till.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ett ljus brinner för ett liv som slocknat

Anders, min vän. Idag tänder jag ett ljus bara för dig. Förtränger sorg och bestörtning, söker tröst i befrielsen. Kampen är över. Du fick lida så orimligt mycket. Så orimligt länge. Tolv år i skuggan av ditt eget forna jag. Då när benen bar och nästan ingen var lika flyfotad som du. Ständigt på språng liksom. Det är så jag kommer att minnas dig. Som du var, inte som Ödet gjorde att du blev. Som Dunis, ditt mjuka smeknamn. Den vänlige charmören som alla tyckte om. Ofta lite upprymd, mera sällan helt avspänd. Utom när vi satt tillsammans i en eka i det småländska insjöriket. Där och då kom du till ro, Anders. Vi kunde fiska från morron till kväll. Nonstop, bokstavligt talat bakom flötet. På sin höjd småviskande mellan nappen. Genom tystnad växte vänskap, vill jag tro. *. *. * Desto mer snackade vi förstås om kvällarna, efter avslutat dagsfiske. Långt in mot småtimmarna kunde vi hålla på. Blandade ämnen. Högt och lågt, ljust och mörkt, smått och stort. Mycket om själva livet. En hel del ...
Läs mer

Vårdboende med fängelserutiner

Besökte min vän på Förvaret igår. Fick en reprimand när jag kom. En till när jag gick. Av personalen. Mitt misstag? Jag skulle ringt innan jag cyklade dit. Bett om lov att få komma. Ansökt. Av blickarna att döma hade det blivit avslag etthundra procent. Skälet just igår? Min vän sov. Inget ovanligt, sjukdomsödet gör honom konstant trött. Sen brukar han pigga på sig lite när jag kommer, en go’ pratstund om gemensamma gamla minnen aktiverar liksom livsandarna. Det mindre vanliga den här gången var att min vän sov sängliggande. Klockan var sen förmiddag, drygt elva. Normalt är han uppe sådags, slumrande i rullstolen. *. *. * Jag vet. Fult av mig att kalla ett vårdboende för Förvar. Fult - men relevant. Gårdagens bemötande förstärkte bara bilden ytterligare. Blickar som vore jag en inkräktare. Övervakning den korta stund jag satt vid sängkanten. Kravet när jag lämnade: ”nästa gång måste du ringa”. Jag kokte inombords men sparade svordomarna till cykelturen hem. Vaddå ringa? Boendet är för ...
Läs mer

Allsvenskan här och nu

Min gamla blogg har bombat, kraschat, Gud vet vad. Själv har jag varken bombat eller kraschat, inte riktigt än. Därför startar jag en ny. Med ungefär samma inriktning - minus alla utsvävningar om världsläget. Tänkte börja med nåt som rimligen inte väcker anstöt, bara känslor. Allsvenskan i fotboll. Fem omgångar in, MFF sjua i tabellen. Kris? Pyspunka i guldjakten? Trams. Självklart inte. 25 omgångar återstår, kom igen efter 15. Då, möjligen, kan man ana vartåt det lutar. *. *. * Klart är att MFF satt sig i viss uppförsbacke. Sex lag framför skojar man inte bort. För klättring måste segrar till, helst några i svit. Om den kapaciteten finns återstår att se, insatserna hittills har inte varit övertygande. 0-2 mot Hammarby senast var dock ett fall framåt - spelmässigt. Illavarslande i MFF-perspektivet förstås; förbättrad prestation, ändå förlust. För att Hammarby helt enkelt var det bättre laget. Lite tursamma mål förvisso men man får vad man förtjänar, i fotboll som i mycket annat. *. *. ...
Läs mer