Kulturkanon utan bollkänsla

Sverige har fått en kulturkanon. Beställd av Tidöpartierna med SD som särskilt drivande. Levererad av ett antal handplockade snillen i olika expertkommittéer. Och presenterad häromdan under medialt buller och bång. Mål och mening? Vet ej, kunde inte bry mig mindre. Men jag tror det har med bildning att göra. Vad man bör läsa. Bör lyssna till. Bör ha åtminstone en susning om för att förstå Sveriges historia och därmed också Sverige i samtiden. Alldeles särskilt bör ta del av om man råkar vara invandrare. Elitens pekpinne åt Folket, om man så vill. Inget ont om eliten; professorer och liknande måste finnas, annars hade klockorna stannat. Statliga pekpinnar på grumliga motiv har jag däremot svårt för.

*. *. *

Tidöpartierna. Blotta beteckningen får mig att må illa. Tidö är alltså ett av de mer exklusiva slotten i Sverige - och det var där M, L, KD och SD checkade in hösten -22 för att sy ihop det regeringsprogram som i vitala delar visade sig bli förvillande likt SD:s partiprogram. Val av miljö säger något. Om folk med storhetsvansinne. Om maktelitens syn på rim och reson. Kanske också något om närmast barnslig eufori över själva möjligheten. Det är ju inte så att man måste smörja kråset just på slott, det finns liksom inte inskrivet i konstitutionen. Låter jag avundsjuk? På storhetsvansinne? Inte en sekund. Ogillar dock att jag - som skattebetalare - måste vara med och finansiera skiten.

*. *. *

Vad gäller beställningsverket har jag skummat igenom det. Elva rubriker, 100 punkter. Jag hade knappast blivit godkänd vid ett eventuellt test. Har för stora kunskapsluckor i kombination med diffust minne. Gör det mig till en dålig svensk? Ja kanske i expertögon. Det kan jag leva med den tid jag har kvar. Vad jag tycker mig sakna i Tidöregeringens kanon är något om idrott. Har alltid inbillat mig att även den sorterar under kultur. Tydligen inte. Vasaloppet nämns, det är allt. Ingenting om 100-åriga klassiker som Allsvenskan och Finnkampen. Inget om Ingo, Borg, Stenmark, Sjöström. Zlatan går såklart bort, han är ju inte svensk enligt Det Räliga Partiet Med Tolkningsföreträde.

*. *. *

Okej, jag ser nu att expertkommittéerna haft tidsramar att förhålla sig till. Dåd, verk och händelser måste ha minst 50 år på nacken för att komma ifråga. Förändrar inget i sak: idrott erkänns inte som kultur. Som sagt, jag tar inte denna kanon på så stort allvar. Den lyfter Sveriges historia, ger oss vanliga dö’nickar något slags storsvenskt rättesnöre i värdefullt eller delvis värdelöst vetande. Jag tror ju man kan leva ett hyggligt liv utan att ha läst Strindberg. Gå rak i ryggen utan att känna till alla detaljer i Saltsjöbadsavtalet. Och förresten, var finns Hasse och Tage? Exakt vad har de gjort för att inte förtjäna ett omnämnande under rubriken Film och Scenkonst? Fått folk att skratta?

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Vårdboende med fängelserutiner

Besökte min vän på Förvaret igår. Fick en reprimand när jag kom. En till när jag gick. Av personalen. Mitt misstag? Jag skulle ringt innan jag cyklade dit. Bett om lov att få komma. Ansökt. Av blickarna att döma hade det blivit avslag etthundra procent. Skälet just igår? Min vän sov. Inget ovanligt, sjukdomsödet gör honom konstant trött. Sen brukar han pigga på sig lite när jag kommer, en go’ pratstund om gemensamma gamla minnen aktiverar liksom livsandarna. Det mindre vanliga den här gången var att min vän sov sängliggande. Klockan var sen förmiddag, drygt elva. Normalt är han uppe sådags, slumrande i rullstolen. *. *. * Jag vet. Fult av mig att kalla ett vårdboende för Förvar. Fult - men relevant. Gårdagens bemötande förstärkte bara bilden ytterligare. Blickar som vore jag en inkräktare. Övervakning den korta stund jag satt vid sängkanten. Kravet när jag lämnade: ”nästa gång måste du ringa”. Jag kokte inombords men sparade svordomarna till cykelturen hem. Vaddå ringa? Boendet är för ...
Läs mer

Allsvenskan här och nu

Min gamla blogg har bombat, kraschat, Gud vet vad. Själv har jag varken bombat eller kraschat, inte riktigt än. Därför startar jag en ny. Med ungefär samma inriktning - minus alla utsvävningar om världsläget. Tänkte börja med nåt som rimligen inte väcker anstöt, bara känslor. Allsvenskan i fotboll. Fem omgångar in, MFF sjua i tabellen. Kris? Pyspunka i guldjakten? Trams. Självklart inte. 25 omgångar återstår, kom igen efter 15. Då, möjligen, kan man ana vartåt det lutar. *. *. * Klart är att MFF satt sig i viss uppförsbacke. Sex lag framför skojar man inte bort. För klättring måste segrar till, helst några i svit. Om den kapaciteten finns återstår att se, insatserna hittills har inte varit övertygande. 0-2 mot Hammarby senast var dock ett fall framåt - spelmässigt. Illavarslande i MFF-perspektivet förstås; förbättrad prestation, ändå förlust. För att Hammarby helt enkelt var det bättre laget. Lite tursamma mål förvisso men man får vad man förtjänar, i fotboll som i mycket annat. *. *. ...
Läs mer

🥰 Mjällby skiner. MFF skaver. 😓

Kanske ändå. Att Mjällby verkligen är ett topplag i årets allsvenska. Experterna på Max har redan upprepat det till förbannelse. Jag har värjt mig, vägrat fatta, tänkt att snart nog spricker förtrollningen. Det kan den fortfarande göra men nio omgångar är spelade och Mjällby ligger tvåa, en pinne från serieledning. Svårt att ta in, omöjligt att vifta bort. 3-1 borta mot Djurgården igår, ännu en imponerande match. Av hela laget och av hela tränarstaben. Intrycket utifrån är att alla relationer funkar i Mjällby. Till skillnad från i MFF. *. *. * Jag såg båda matcherna igår kväll. Mjällbys i direktsändning, MFF:s  mot Värnamo i efterhand. Kontrasterna var slående. Harmoni i Mjällby, enkel och vägvinnande fotboll, fina samarbeten. Allt medan MFF spelade ungefär som tränare Rydström brukar prata: invecklat och onödigt mycket, svårt komma till vettiga avslut. Hack i skivan liksom. 2-2 mot jumbo-Värnamo var en svaghetsdemonstration som hette duga. Med det spelövertaget och det bollinneh...
Läs mer