MFF vilse i sin egen självbild

Pappersmeriter. Spelarlöner. Experttips. Egna mål och ambitioner. Givet allt detta kan MFF vara på väg mot en praktfull fiaskosäsong i fotbollsallsvenskan. Åttondeplatsen är just nu närmre än den förväntade guldstriden. Hur kunde det bli såhär? Om experter funnits på riktigt hade såna som jag sluppit spekulera - men låt mig ändå göra just det. Självklart finns det flera anledningar. Några som samverkar. Överskattning av den egna spelartruppen, underskattning av motståndet. Misslyckad scouting och därmed misslyckade värvningar. Europaspel parallellt med allsvenskan. Slitsamt ja. Men det hade väl MFF tagit höjd för? Rustat spelartruppen efter? Så lät det i alla fall på försäsongen. Otur med skador? Nja, inte värre än andra lag. Otur med domsluten? Bullshit. Oskicklig coaching? Ja, åtminstone gåtfull från och till. Senast igår.

*. *. *

MFF tog emot nästjumbon Degerfors. Fick en tidig kalldusch på halsen, 0-1. Kom igen, dominerade med eftertryck och lyckades kvittera strax före pausvilan. I jakten på ett segermål inträffar så det obegripliga för oss som tittar på. Mitt i andra halvlek byter Henrik Rydström ut hela det centrala mittfältet på en och samma gång. Skogmar, Berg Johnsen och Rosengren fick lämna plats för Christiansen, Vecchia och Oliver Berg. Två som alltför länge rehabtränat mer än spelat fotboll, en tredje som tyvärr måste sorteras in i kategorin misslyckade värvningar. Blev MFF bättre av bytena? Självklart inte. MFF blev sämre. Inte inhopparnas fel; Christiansen visade f ö glimtar av sin forna briljans. 1=1 stod sig tiden ut men faktum är att Degerfors kunde vunnit. Robin Olsen i målet räddade MFF. Hemma på Eleda. Mot ett bottenlag.

*. *. *

Jag tycker egentligen inte om när supportrar buar ut sitt eget lag. Nånstans måste man ändå utgå från att spelarna gör sitt bästa - och mer är svårt att begära. Igår kunde jag dock förstå missnöjesyttringarna. Det kostar skjortan att gå på allsvensk fotboll i Malmö, allra mest för inbitna Mff-fans eftersom de åker med även på bortamatcherna. Och kravbilden har de inte hittat på själva. Klubben bjuder. Detta yviga och eviga snack om Norden, Europa och Allsvenskt guld liksom i förbifarten, såklart spiller det över till supporterleden. Och ja, MFF har meriter som inget annat svenskt lag. Stöddigheten är så att säga historiskt förankrad. Egenproducerad, en del av varumärket. Och precis därför faller man tungt när man väl faller. Andra lag kan bli fyra, femma eller åtta i Allsvenskan, MFF kan det inte utan att fiaskoordet får relevans.

*. *. *

Cirka 17 000 pers såg gårdagens match. MFF får passa sig. Publikintresset vacklar, 20 000 är inte längre någon självklarhet. Svajiga prestationer har sitt pris. Ett område är MFF fortsatt bäst på. Mörkläggning. Dimridåer. Något slags Det-har-ingen-med-att=göra-kultur. Varför tvingas Pontus Jansson stå över matcher med allt jämnare mellanrum? Varför liknar en prestigevärvning som Arnor Sigurdsson fortfarande ett fatalt felköp? Varför fasades Kiese Thelin ut från gemenskapen mitt i säsongen? Var finns Martin Olsson, förutom på lönelistan? Ekong? Relationerna, harmonin? Förtroendet för Henrik Rydström? Ingen vet, locket ligger på. MFF sluter leden, ut kommer i bästa fall kryptiska floskler. Tröttsamt. Onödigt. Öppenhet finns ju som alternativ. Sympatisk och ofarlig, vinner i längden. Tror jag.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Vårdboende med fängelserutiner

Allsvenskan här och nu

🥰 Mjällby skiner. MFF skaver. 😓