Tänkt och blandat - helt utan tvång

I fjol suveräna svenska mästare i damfotboll. Idag ett sjunkande skepp. Spelare som flyr i flock, en hyllad tränare som får kicken. FC Rosengård tappar ansiktet, anseendet och anständigheten inför öppen ridå. Mycket märkligt. Fast möjligen den naturliga frukten av själva föreningsbygget: köpespelare från när och fjärran, konstant flyttbenägna nu när marknaden förändrats. Ingen kontinuitet, ingen Malmöförankring. Långsiktigt bräckligt, så att säga. Någonstans också offer för MFF:s intåg på arenan - från bäst i landet till näst bäst i stan svider säkert på alla nivåer i FCR. Samtidigt: så sent som i somras bjöds klubben (på gamla meriter) in till en lukrativ jippoturnering i Portugal, for iväg mitt under pågående allsvensk säsong för att casha hem en dryg mille. Sen dess har man inte vunnit en match. Högt pris för girig äventyrslusta. Många unga tjejer spelar - än så länge - fotboll i FC Rosengård, framtidskapitalet finns. Men finns ledningen? Visionerna? Viljan att tänka nytt kring elitsatsningen? Högst osäkert just nu, som det verkar.

*. *. *

Växlande flöde på mitt Instagram. En hel del hade jag gärna varit utan. SD-propagandan t ex. Direkt vämjelig, utgår från att folk är dumma i huvet. Återkommande är bland annat påståendet att sossarna vill  tvångsblanda befolkningen. Lögn förstås, medveten feltolkning. Men SD å sin sida föredrar som bekant tvångsdelning. Ut med packet liksom. Återvändarbidrag och grejer. Sverige åt svenskarna. Mig lurar dom inte. Jag har bott blandat i hela mitt liv. På Rosengård. Backarna. Seved. Hermodsdal. Söderkulla. Haft grannar från alla möjliga länder - utan att nånsin känna mig utsatt för tvång. Än mindre för hot och djävulskap, relaterat till etnicitet. Blandad befolkning har varit ett existerande faktum länge, SD gör skräckpropaganda utifrån sin egen snedvridna människosyn. Och sitt aldrig sinande sossehat. Vore bättre om man mötte verkligheten och kom in i matchen. Men det är klart, då vore det inte SD.

*. *. *

Allt oftare läser man om människor som utvisas. Och då handlar det om människor med god vandel, detta nyckelord för Sveriges sittande regering. Folk med jobb. Självförsörjande. Med barn i skolan. Med kanske åtta, tio eller femton års vistelse i landet. Jag vet inte vilka regler SD och deras underlydande petat i för att kunna riva upp gamla tillstånd - jag vet bara att Sverige avhumaniserats. Hårda tag är det nya rättesnöret. Eftertanke fel. Ett färskt exempel är förslaget om sänkt straffmyndighetsålder.  13 år ska gälla och om man inte tänker efter låter det väl rimligt. Barn i den åldern anlitas ju av kriminella ligor, skjuter ihjäl folk mot betalning. Avskyvärt och fasansfullt, ingen vettig människa kan tycka något annat. Men var finns analysen av orsak och verkan? Det förebyggande arbetet? De lite större tankarna? Och vad händer om inte 13 ger önskad effekt? Sänker SD-regeringen till 11? Till 8? Var går gränserna? Hur långt bort är giljotinen?

*. *. *

Apropå sociala medier. En viral succé i dessa dagar är statsminister Kristersson. Närmre bestämt hans uppträdande vid pressträffen där en ny sjukvårdsminister skulle presenteras. Det bar sig inte bättre än att hon svimmade. Dråsade i golvet inför sittande journalistmurvlar. Vad gjorde statsministern som stod alldeles intill? Rättade till slipsen. Flaxade med armarna.  Förlorad i fullödig handlingsförlamning. Dessbättre var vice statsministern Ebba Busch också på plats och skärpt nog för en räddningsinsats. Sjukvårdsministern, vars namn jag glömt, kom igen tack och lov. Blodtrycksfall slår till plötsligt, går över snabbt. Statsministerns agerande? Nja. Omedvetet underhållande, kan man nog säga. Nånstans lite mänskligt också. När dramatiken når oanade höjder är det kanske inte så lätt att vara den vuxne i rummet. Dock önskvärt.

*. *. *

Jon Dahl Tomasson, fotbollens förbundskapten, har jobbet kvar såvitt jag vet. Rätt, riktigt och självklart? Ja, det måste man ändå säga. I Sverige. I stora fotbollsländer hade 0-2 mot Kosovo knappast passerat utan en kick i baken på ansvarig förbundskapten. Svensk fotboll är i den meningen fredad från tidsandan. De hårda tagen alltså. Men om Erik Niva fått bestämma vete faan. Aftonbladets fotbollsorakel var väldigt upprörd i tv efter chockförlusten. Skoningslös i sin kritik av laget, prestationen, spelidén. Och av den ytterst ansvarige. Niva brukar prata mycket och länge, men att höra honom uppriktigt förbannad var något nytt. Ganska uppfriskande faktiskt. Särskilt vid en jämförelse med Fredrik Ljungberg som är bättre på att leta ursäkter än att säga skit om skit. Synd att inte Bojan Djordjic var i studion, då kunde det blivit riktigt kul.

*. *. *

Slutligen en snilleblixt. Kom på den precis nu. Sänkt ålder för rösträtt. 13 kan vara lagom. Till att börja med. Vid oönskat resultat 12. Den som är straffmyndig bör vara byxmyndig nog att gå till valurnorna. Ett förslag bara. Spontant och obegåvat, som så mycket annat i dessa förvirrande tider.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Vårdboende med fängelserutiner

Besökte min vän på Förvaret igår. Fick en reprimand när jag kom. En till när jag gick. Av personalen. Mitt misstag? Jag skulle ringt innan jag cyklade dit. Bett om lov att få komma. Ansökt. Av blickarna att döma hade det blivit avslag etthundra procent. Skälet just igår? Min vän sov. Inget ovanligt, sjukdomsödet gör honom konstant trött. Sen brukar han pigga på sig lite när jag kommer, en go’ pratstund om gemensamma gamla minnen aktiverar liksom livsandarna. Det mindre vanliga den här gången var att min vän sov sängliggande. Klockan var sen förmiddag, drygt elva. Normalt är han uppe sådags, slumrande i rullstolen. *. *. * Jag vet. Fult av mig att kalla ett vårdboende för Förvar. Fult - men relevant. Gårdagens bemötande förstärkte bara bilden ytterligare. Blickar som vore jag en inkräktare. Övervakning den korta stund jag satt vid sängkanten. Kravet när jag lämnade: ”nästa gång måste du ringa”. Jag kokte inombords men sparade svordomarna till cykelturen hem. Vaddå ringa? Boendet är för ...
Läs mer

Allsvenskan här och nu

Min gamla blogg har bombat, kraschat, Gud vet vad. Själv har jag varken bombat eller kraschat, inte riktigt än. Därför startar jag en ny. Med ungefär samma inriktning - minus alla utsvävningar om världsläget. Tänkte börja med nåt som rimligen inte väcker anstöt, bara känslor. Allsvenskan i fotboll. Fem omgångar in, MFF sjua i tabellen. Kris? Pyspunka i guldjakten? Trams. Självklart inte. 25 omgångar återstår, kom igen efter 15. Då, möjligen, kan man ana vartåt det lutar. *. *. * Klart är att MFF satt sig i viss uppförsbacke. Sex lag framför skojar man inte bort. För klättring måste segrar till, helst några i svit. Om den kapaciteten finns återstår att se, insatserna hittills har inte varit övertygande. 0-2 mot Hammarby senast var dock ett fall framåt - spelmässigt. Illavarslande i MFF-perspektivet förstås; förbättrad prestation, ändå förlust. För att Hammarby helt enkelt var det bättre laget. Lite tursamma mål förvisso men man får vad man förtjänar, i fotboll som i mycket annat. *. *. ...
Läs mer

🥰 Mjällby skiner. MFF skaver. 😓

Kanske ändå. Att Mjällby verkligen är ett topplag i årets allsvenska. Experterna på Max har redan upprepat det till förbannelse. Jag har värjt mig, vägrat fatta, tänkt att snart nog spricker förtrollningen. Det kan den fortfarande göra men nio omgångar är spelade och Mjällby ligger tvåa, en pinne från serieledning. Svårt att ta in, omöjligt att vifta bort. 3-1 borta mot Djurgården igår, ännu en imponerande match. Av hela laget och av hela tränarstaben. Intrycket utifrån är att alla relationer funkar i Mjällby. Till skillnad från i MFF. *. *. * Jag såg båda matcherna igår kväll. Mjällbys i direktsändning, MFF:s  mot Värnamo i efterhand. Kontrasterna var slående. Harmoni i Mjällby, enkel och vägvinnande fotboll, fina samarbeten. Allt medan MFF spelade ungefär som tränare Rydström brukar prata: invecklat och onödigt mycket, svårt komma till vettiga avslut. Hack i skivan liksom. 2-2 mot jumbo-Värnamo var en svaghetsdemonstration som hette duga. Med det spelövertaget och det bollinneh...
Läs mer