Busch i burka?

Jag ser en intervju med en Livets Ord-skolad dam på Instagram. Hon vill totalförbjuda burka och niqab, alltså plagg som skyler delar av eller möjligen hela ansiktet. Rimmar inte med svenska värderingar, förklarar damen. Hennes namn är Ebba Busch och hon är inte Sverigedemokrat, hon bara låter som om hon vore. Damen är partiledare för Kristdemokraterna men dessutom vice statsminister. Kanske tror hon på religionsfrihet men just nu tror hon mest av allt på röstfiske. Hennes parti ligger pyrt till i opinionsmätningarna, då får man liksom laga efter läge. Bekänna färg, komma ut som den populist man är.

*. *. *

Först som sist: även jag reagerar på kvinnor i heltäckande klädsel. I den mån jag nu ser några; burka och niqab dominerar ju inte gatubilden precis, mer eller mindre lättklädda damer a la svenska värderingar är betydligt vanligare. Och om jag väl får anledning att reagera gör jag det mest med lite förundran. Inte avsky, inte skräck. Inget medlidande eftersom jag inte vet vad som är tvång eller frivilligt val. Det vet inte Busch heller men hon chansar. Tar för givet att bakom varje burka döljer sig en förtryckt kvinna. Islam, ve och fasa. Svenska värderingar ska gälla i Sverige, hojtar vice statsministern utan att precisera sig närmre. Har hon glömt Knutby? Förlåtit irrläran i Livets Ord? Vilka värderingar avses? Vilken klädkod är svensk?

*. *. *

Själv skulle jag vilja förbjuda Ebba Busch. Gärna hennes andlige fader också, han SD-ledaren. Men det går ju inte. Man får de politiker man förtjänar - antingen man bett om dem eller inte. Folkets röster, demokratins pris. Och ikväll partiledardebatt i tv. Käbbel att vänta. Hårda tag som röd tråd. Udden mot ”osvenska” värderingar. Till höger allsång på temat Sverigedemokrater är vi allihopa - S i kören nynnande ”vi med, vi med”. Mår illa bara jag tänker på det. Men det skulle inte förvåna mig själv om jag sitter där och tittar. Tänk om Busch dyker upp i burka. Vem vill missa det?

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ett ljus brinner för ett liv som slocknat

Anders, min vän. Idag tänder jag ett ljus bara för dig. Förtränger sorg och bestörtning, söker tröst i befrielsen. Kampen är över. Du fick lida så orimligt mycket. Så orimligt länge. Tolv år i skuggan av ditt eget forna jag. Då när benen bar och nästan ingen var lika flyfotad som du. Ständigt på språng liksom. Det är så jag kommer att minnas dig. Som du var, inte som Ödet gjorde att du blev. Som Dunis, ditt mjuka smeknamn. Den vänlige charmören som alla tyckte om. Ofta lite upprymd, mera sällan helt avspänd. Utom när vi satt tillsammans i en eka i det småländska insjöriket. Där och då kom du till ro, Anders. Vi kunde fiska från morron till kväll. Nonstop, bokstavligt talat bakom flötet. På sin höjd småviskande mellan nappen. Genom tystnad växte vänskap, vill jag tro. *. *. * Desto mer snackade vi förstås om kvällarna, efter avslutat dagsfiske. Långt in mot småtimmarna kunde vi hålla på. Blandade ämnen. Högt och lågt, ljust och mörkt, smått och stort. Mycket om själva livet. En hel del ...
Läs mer

Vårdboende med fängelserutiner

Besökte min vän på Förvaret igår. Fick en reprimand när jag kom. En till när jag gick. Av personalen. Mitt misstag? Jag skulle ringt innan jag cyklade dit. Bett om lov att få komma. Ansökt. Av blickarna att döma hade det blivit avslag etthundra procent. Skälet just igår? Min vän sov. Inget ovanligt, sjukdomsödet gör honom konstant trött. Sen brukar han pigga på sig lite när jag kommer, en go’ pratstund om gemensamma gamla minnen aktiverar liksom livsandarna. Det mindre vanliga den här gången var att min vän sov sängliggande. Klockan var sen förmiddag, drygt elva. Normalt är han uppe sådags, slumrande i rullstolen. *. *. * Jag vet. Fult av mig att kalla ett vårdboende för Förvar. Fult - men relevant. Gårdagens bemötande förstärkte bara bilden ytterligare. Blickar som vore jag en inkräktare. Övervakning den korta stund jag satt vid sängkanten. Kravet när jag lämnade: ”nästa gång måste du ringa”. Jag kokte inombords men sparade svordomarna till cykelturen hem. Vaddå ringa? Boendet är för ...
Läs mer

Allsvenskan här och nu

Min gamla blogg har bombat, kraschat, Gud vet vad. Själv har jag varken bombat eller kraschat, inte riktigt än. Därför startar jag en ny. Med ungefär samma inriktning - minus alla utsvävningar om världsläget. Tänkte börja med nåt som rimligen inte väcker anstöt, bara känslor. Allsvenskan i fotboll. Fem omgångar in, MFF sjua i tabellen. Kris? Pyspunka i guldjakten? Trams. Självklart inte. 25 omgångar återstår, kom igen efter 15. Då, möjligen, kan man ana vartåt det lutar. *. *. * Klart är att MFF satt sig i viss uppförsbacke. Sex lag framför skojar man inte bort. För klättring måste segrar till, helst några i svit. Om den kapaciteten finns återstår att se, insatserna hittills har inte varit övertygande. 0-2 mot Hammarby senast var dock ett fall framåt - spelmässigt. Illavarslande i MFF-perspektivet förstås; förbättrad prestation, ändå förlust. För att Hammarby helt enkelt var det bättre laget. Lite tursamma mål förvisso men man får vad man förtjänar, i fotboll som i mycket annat. *. *. ...
Läs mer