Domarna dömer - jag dömer domarna…

HK Malmö-HF Karlskrona 32-32. Handbollsvännen i mig kan ta att det blev kryss. Karlskroniten i mig också - nu när jag lugnat ner mig. Under matchens gång och direkt efter slutsignalen var jag mest förbannad. Tyckte inte domarna tillät HFK att vinna. HK Malmö fick t ex genomföra hela matchen utan en enda utvisning, högst ovanligt i dagens elithandboll. Och det berodde inte på att hemmalaget hade änglavingar i försvarsjobbet. Tvärtom, skulle jag säga. Det berodde på att domarparet konsekvent blundade för allsköns regelvidrig skit. Drag i tröjor, slag i ansiktet, fälleben, Hampus Riv&Slit Nygren i högform; HK kom undan med allt. HFK som inte spelade ett dugg fulare fick tre utvisningar - men också en rad andra domslut emot sig. Tyckte jag alltså. Möjligen offer för det där med blod och vatten.

*. *. *

Egentligen borde HF Karlskrona vunnit oavsett. Man ledde matchen igenom, som mest med sex bollar. Ganska nära slutet med fyra. Kruxet var målvaktsspelet. Uros Tomic var lysande i första halvlek, mänsklig i andra. Omvänt för Ebbe Håkansson i hemmaburen. Inte en räddning före paus, desto fler efter. Men HFK gick också ner sig spelmässigt, till slut var Isak Larsson nästan ensamt hot mot Malmöförsvaret. Målsiffrorna skvallrar om utvecklingen: HFK gjorde tjugo mål i första halvlek men bara tolv i andra - och då kändes det som att Larsson var direkt eller indirekt delaktig i alla. HK Malmö gick något oväntat plus på bredden. När notoriske målbombaren Nikola Roganovic hade en misslyckad kväll steg andra fram och avlastade. Inte minst kantkillarna. Där vann HK på knockout - 10-3 i mål, om jag räknade rätt.

*. *. *

Love Sundewall till vänster blev f ö poängräddare för hemmalaget. På själva slutsekunden, enligt domarna. Förbi själva slutsekunden, enligt mig. Spela roll? Inte det minsta. Domarna dömer, punkt. Bäst med matchen var cykelturen hem. Under den halvtimmen hann jag svära av mig lite. Räkna målskyttar som jag brukar, landa i att handboll är en rätt trevlig sport. Och världen något större än Karlskrona.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ett ljus brinner för ett liv som slocknat

Anders, min vän. Idag tänder jag ett ljus bara för dig. Förtränger sorg och bestörtning, söker tröst i befrielsen. Kampen är över. Du fick lida så orimligt mycket. Så orimligt länge. Tolv år i skuggan av ditt eget forna jag. Då när benen bar och nästan ingen var lika flyfotad som du. Ständigt på språng liksom. Det är så jag kommer att minnas dig. Som du var, inte som Ödet gjorde att du blev. Som Dunis, ditt mjuka smeknamn. Den vänlige charmören som alla tyckte om. Ofta lite upprymd, mera sällan helt avspänd. Utom när vi satt tillsammans i en eka i det småländska insjöriket. Där och då kom du till ro, Anders. Vi kunde fiska från morron till kväll. Nonstop, bokstavligt talat bakom flötet. På sin höjd småviskande mellan nappen. Genom tystnad växte vänskap, vill jag tro. *. *. * Desto mer snackade vi förstås om kvällarna, efter avslutat dagsfiske. Långt in mot småtimmarna kunde vi hålla på. Blandade ämnen. Högt och lågt, ljust och mörkt, smått och stort. Mycket om själva livet. En hel del ...
Läs mer

Vårdboende med fängelserutiner

Besökte min vän på Förvaret igår. Fick en reprimand när jag kom. En till när jag gick. Av personalen. Mitt misstag? Jag skulle ringt innan jag cyklade dit. Bett om lov att få komma. Ansökt. Av blickarna att döma hade det blivit avslag etthundra procent. Skälet just igår? Min vän sov. Inget ovanligt, sjukdomsödet gör honom konstant trött. Sen brukar han pigga på sig lite när jag kommer, en go’ pratstund om gemensamma gamla minnen aktiverar liksom livsandarna. Det mindre vanliga den här gången var att min vän sov sängliggande. Klockan var sen förmiddag, drygt elva. Normalt är han uppe sådags, slumrande i rullstolen. *. *. * Jag vet. Fult av mig att kalla ett vårdboende för Förvar. Fult - men relevant. Gårdagens bemötande förstärkte bara bilden ytterligare. Blickar som vore jag en inkräktare. Övervakning den korta stund jag satt vid sängkanten. Kravet när jag lämnade: ”nästa gång måste du ringa”. Jag kokte inombords men sparade svordomarna till cykelturen hem. Vaddå ringa? Boendet är för ...
Läs mer

Allsvenskan här och nu

Min gamla blogg har bombat, kraschat, Gud vet vad. Själv har jag varken bombat eller kraschat, inte riktigt än. Därför startar jag en ny. Med ungefär samma inriktning - minus alla utsvävningar om världsläget. Tänkte börja med nåt som rimligen inte väcker anstöt, bara känslor. Allsvenskan i fotboll. Fem omgångar in, MFF sjua i tabellen. Kris? Pyspunka i guldjakten? Trams. Självklart inte. 25 omgångar återstår, kom igen efter 15. Då, möjligen, kan man ana vartåt det lutar. *. *. * Klart är att MFF satt sig i viss uppförsbacke. Sex lag framför skojar man inte bort. För klättring måste segrar till, helst några i svit. Om den kapaciteten finns återstår att se, insatserna hittills har inte varit övertygande. 0-2 mot Hammarby senast var dock ett fall framåt - spelmässigt. Illavarslande i MFF-perspektivet förstås; förbättrad prestation, ändå förlust. För att Hammarby helt enkelt var det bättre laget. Lite tursamma mål förvisso men man får vad man förtjänar, i fotboll som i mycket annat. *. *. ...
Läs mer