Elitfotboll är ingen allemanslek

Från startspelare till inhoppare till kvarsittare på bänken. Fotbollsallsvenskan är ingen allemanslek, tvärtom. Den är professionell elitidrott. Och professionell elitidrott har en inbyggd utslagningsmekanism som skördar offer. Inget att bli sentimental över, det är så det är och förmodligen måste vara. Välgörenhet finns på andra arenor. Men tillåt mig ändå tycka lite synd om Imam Jagne i IFK Göteborg. Värvad från Mjällby inför säsongen. Välkomnad till värmen och en ordinarie matchtröja; i Mjällby for han in och ut i laget, mest ut.

*. *. *

Det började bra för Jagne i Göteborg. Gjuten på mittfältet i match efter match. Upplyft, betrodd. Ungefär halvvägs in i serien. Sen blev det bänken. Därifrån inhopp. Först ganska långa, efterhand allt kortare. Och sen en tid tillbaka inga alls. Successiv utfasning till frysboxen. Tränaren Stefan Billborn bär ansvaret och jag säger inte att han gör fel. Konstaterar bara att han sänker samma kille som han nyligen lyfte. Om Imam Jagne får vad han förtjänar kan ingen veta, petningar kommuniceras sällan offentligt. Och inte en jävel frågar Jagne hur han mår på jobbet. Bänknötare svalnar i alla avseenden, medialt inte minst.

*. *. *

För egen del blev jag förtjust i Imam Jagne redan när han var i Mjällby. Han såg lycklig ut när han spelade fotboll, bara en sån sak. Spred positiv energi. Prestationsmässigt ojämn, ja. Glimtvis briljant, ofta bra, alltid viljeladdad. Men ibland på kollisionskurs med bollen och lite desorienterad i spelförståelsen. Supporterfavorit mer än drömspelare för en tränare. Därför närmre till bänken än till startelvan - och därför affären med IFK Göteborg som tydligen såg något annat. Då. Inte längre. Imam Jagne sitter där han sitter. Har sin lön, sitt kontrakt. Och all min sympati. Klen tröst, antar att han hellre jobbat.

*. *. *

Fler jag lider med? Ismael Diawara, målvakten. Omsusad under Degerforsåren. Värvad av MFF som back-up till Dahlin. Satt av ett par säsonger, spelade nästan aldrig. Avyttrades till AIK för fis i repris; tvåa bakom Nordfeldt, enstaka inhopp. Men så i år: Sirius behövde en förstemålvakt! Budet gick till Diawara som inte var sen att nappa. Äntligen liksom. Tolv matcher och några darriga ingripanden senare var han andremålvakt igen. Och har så förblivit. Inte ens när ersättaren släppte in åtta mål mot Djurgården fick han komma tillbaka. Rätt eller fel - för Diawara förödande. Odugligförklarad, typ en gång för alla.

*  *  *

Listan på missförstådda genier (?) kan göras lång. Och ”oduglig” är kanske ett för hårt ord i sammanhanget. ”Alla” spelar fotboll men ganska få når ens till bänken på yppersta nivån. Marknaden är stor och global, karriärvägarna hur många som helst. Kolla t ex Simon Thern: sex allsvenska klubbar på cv:t. Då är han ändå en småhandlare jämfört med gamle Malmöbekantingen Jiloan Hamad. Han har det dubbla, inräknat alla utrikes. På senare år i länder som Saudiarabien, Thailand, Irak. Pengar prasslar överallt. Så håll ut Imam Jagne. Fotbollslivet behöver inte ta slut på en bänk i Göteborg.