Inlägg

Kulturkanon utan bollkänsla

Sverige har fått en kulturkanon. Beställd av Tidöpartierna med SD som särskilt drivande. Levererad av ett antal handplockade snillen i olika expertkommittéer. Och presenterad häromdan under medialt buller och bång. Mål och mening? Vet ej, kunde inte bry mig mindre. Men jag tror det har med bildning att göra. Vad man bör läsa. Bör lyssna till. Bör ha åtminstone en susning om för att förstå Sveriges historia och därmed också Sverige i samtiden. Alldeles särskilt bör ta del av om man råkar vara invandrare. Elitens pekpinne åt Folket, om man så vill. Inget ont om eliten; professorer och liknande måste finnas, annars hade klockorna stannat. Statliga pekpinnar på grumliga motiv har jag däremot svårt för. *. *. * Tidöpartierna. Blotta beteckningen får mig att må illa. Tidö är alltså ett av de mer exklusiva slotten i Sverige - och det var där M, L, KD och SD checkade in hösten -22 för att sy ihop det regeringsprogram som i vitala delar visade sig bli förvillande likt SD:s partiprogram. Val av ...

”Nya” HK Malmö - flip eller flop?

Speluppehåll i fotbollsallsvenskan pga VM-kval. Bra. För Mjällby. För MFF. För alla lag med slitna spelare. Och för mig som får tillfälle att skriva lite om HK Malmö. Premiären i handbollsligan är bara ett par veckor bort - och HK:s senaste försäsongsresultat skrämmer. Generande 29-49 i en cupmatch mot Skövde förklarades bort med att viktiga spelare vilades till Europa League-mötet med Sävehof kort därefter. Hur det gick? 24-33 hemma i Baltiska hallen. Två tävlingsmatcher, två stjärnsmällar. *. *. * På pappret har HK Malmö ett spännande lag i år. Framförallt ett ungt. Talanger som Nikola Roganovic (Guif), Colin Tönnesen (Ystad) och Petter Brandt (H43) har värvats in. Alla runt eller under 20. Därtill landslagsmeriterade och blott ett par år äldre Isak Persson från tyska Bundesliga. Hur man nu lyckats med det kapet. I fjol kom ju krisrapporter om ekonomin i HK - och jag tvivlar på att Persson ansluter bara för att få höra klubbordföranden Rasmusson sjunga kampsång inför sittande publik....

MFF vilse i sin egen självbild

Pappersmeriter. Spelarlöner. Experttips. Egna mål och ambitioner. Givet allt detta kan MFF vara på väg mot en praktfull fiaskosäsong i fotbollsallsvenskan. Åttondeplatsen är just nu närmre än den förväntade guldstriden. Hur kunde det bli såhär? Om experter funnits på riktigt hade såna som jag sluppit spekulera - men låt mig ändå göra just det. Självklart finns det flera anledningar. Några som samverkar. Överskattning av den egna spelartruppen, underskattning av motståndet. Misslyckad scouting och därmed misslyckade värvningar. Europaspel parallellt med allsvenskan. Slitsamt ja. Men det hade väl MFF tagit höjd för? Rustat spelartruppen efter? Så lät det i alla fall på försäsongen. Otur med skador? Nja, inte värre än andra lag. Otur med domsluten? Bullshit. Oskicklig coaching? Ja, åtminstone gåtfull från och till. Senast igår. *. *. * MFF tog emot nästjumbon Degerfors. Fick en tidig kalldusch på halsen, 0-1. Kom igen, dominerade med eftertryck och lyckades kvittera strax före pausvilan. ...

Sörpla, skåla, skråla…

Besökte Ögonmottagningen i Lund häromdan. Doktorn ställde en lustig men relevant fråga: har du upplevt typ sjögång på senare tid? I det opererade ögat alltså. Precis vad jag har, sa jag. Vågskvalp liksom. I nedre delen av synfältet. Normalt, försäkrade doktorn och skingrade min oro. Fyra veckor har gått sedan operationen för näthinneavlossning, gasen som fyller ögat håller på att sjunka undan. 45 procent återstår, fick jag veta. Vilket rimligen betyder att 55 procent av synfältet är återställt. Jag kan bokstavligt talat titta framåt/uppåt, men inte nedåt. Än. Det kommer, man får ha tålamod. Bragdguld till Ögonmottagningen i Lund, läkarna där.är verkligen helt fantastiska på det de gör. *. *. * Ikväll har jag sörplat och supit. Usch förlåt, det där lät svinigt. Vad jag menar är att jag ätit kräftor. Stora turkiska, onödigt goda. Till detta snaps. Saltö Aquavit, ekologisk. Också onödigt god. Själva kombinationen är oslagbar, vill jag påstå. Icke utbytbar. Tänk dig ett glas mjölk ihop med...

Törnqvist bäst - men inte bra nog för blågult

Nej, ingen Noel Törnqvist i landslagstruppen. Tre inventarier på målvaktsposten går före. Förbundskaptenen Jon Dahl Tomasson hänvisar till gruppdynamiken. Som om den skulle störas av Törnqvist? I så fall slår det tillbaka på - förbundskaptenen. Det är hans förbannade plikt att skapa en gruppdynamik som håller även för viss förnyelse. Att värdera gamla meriter högre än färska är fegt, fantasilöst och framtidsfientligt. Jag förstår att Mjällby rasar, det borde hela fotbolls-Sverige göra. *. *. * För tydlighets skull: jag önskar inte Putte Kock-eran tillbaka. Då när vem som helst kunde få en landslagschans, bara man hade skjutit en boll i stolpens insida. Eller, om man var målvakt, halvräddat en illa slagen straff på träning. Överdriver jag? Okej, lite i målvaktsfrågan. Annars inte. 1950-talet erbjöd många exempel på spektakulära uttagningar, Kock var en gambler. JDT är en förbundskapten av sin tid - och gudarna ska veta att den tiden är annorlunda. Det finns liksom inget utrymme för mod...

Sill slår makrill…

Gais - Mjällby 0 - 2 . Vem kan sova efter en match som denna? Inte jag. Mjällby leder allsvenskan med åtta poäng, det är fan inte klokt. Hur mycket är tur och hur mycket är skicklighet? Sånt kan man grunna på - till ingen nytta. Men en tabellrad på 15 5 1 får man förstås inte på enbart tur. Fullt så nyckfull är knappast fotbollen. Snarare logisk, vill jag tro. Har man en spelidé, en konsekvent matchplan och ett harmoniskt lagbygge i händerna på en kompetent tränarstab - ja, då behöver liksom inte spelarna var för sig vara allsvenskans mest omsusade. Lite så uppfattar jag att det är i Mjällby. En för alla, alla för en. Inte som floskel utan på riktigt. Då kvittar det att andra lag är bättre på pappret, det är inte där matcherna avgörs. *. *. * Jag inser nu att Mjällby kan ta guldet. Har spjärnat emot länge, blockerad av blotta tanken. Till dom som antyder att det redan är klart säger jag bara: lägg ner, nio omgångar återstår. Och ikväll tyckte jag mig ana vissa trötthetstecken i laget...

Finnkampen först. Fotbollen störst.

Finnkampen i friidrott. 100 år på nacken, klassikerstatus. Och dokumentären på SVT Play rekommenderas. Historiska tillbakablickar är alltid intressant, särskilt i skenet av en hisnande utveckling. Om det var bättre eller sämre förr kan diskuteras - men att det var mer kamp i Finnkampen, den saken är klar. Dokumentären påminner om de vassa armbågarnas tid. Sicksacklöpningar på medel- och långdistans. Kubbningar med knuff. Taktiskt rävspel inom eller utom reglernas råmärken; allt för poängen. Vid något tillfälle diskades ett helt startfält på 1500 meter, osjystheterna hade spårat ur. Vackert var det inte, däremot väldigt underhållande. Inget sånt idag. Finnkampen har fått vänskapskaraktär. Prestigen finns där säkert men man tävlar mer, krigar mindre. Trampar inte ner varann för en placerings skull. *. *. * Sverige vinner lite oftare nu för tiden, det är också en skillnad. I skrivande stund ser det ut som vi tar en dubbel i jubileumskampen. Damer som herrar, båda är i ledning. Vad eventue...