Sport med mera

Fyllde år igår. En väldig massa nollor. Kom hem på småtimmarna påstruken och fin. Dock inte värre däran än att jag slog på tv:n för att se eftersändningen av Öster-Mjällby. Man blir aldrig för toppad för fotboll. Allra minst nu när det börjar sjunka in även i min skalle att det allsvenska guldet kan hamna i Blekinge. Det låter fortfarande inte klokt men man får ju lita på tabellen: Mjällby leder när hälften återstår. 1-0 mot Öster, målet av mannen, myten, legenden. Formellt kallad Jacob Bergström. Som det gladde mig att just han fick bli matchvinnare. Målet var hans första för säsongen - och kom alltså på 15e försöket. Bergströms lycka och lättnad gick genom rutan, kan jag säga. Härligt, härligt. *. *. * Resultatet kände jag i och för sig till innan. Folk på festen var uppkopplade på modernt manér, rapporten om 1-0-målet spreds ungefär lagom till första supen. Kan inte påstå att det utlöste unisont jubel, snarare blott ett. Samtidigt stod det 0-0 mellan Gais och MFF - och så förblev d...

Väntat, ändå sorgligt. Igår kom bekräftelsen: IFK Karlskronas handbollssaga är all. Klubben uttrycker det förvisso inte så drastiskt - men innebörden i att ”verksamheten pausas” kommande säsong kan bara tolkas som ett sista nödrop rakt ut i tomma intet. Karlskrona frågar helt enkelt inte efter IFK längre. Kommunen nekade lån i krisläge. Näringslivet har fullt upp med att stötta HFK, platsrivalen. Och publiken saknar respekt för stolt gammal historia. IFK snittade 170 pers på sina hemmamatcher den gångna säsongen, sämst i hela allsvenskan. Samtidigt som HFK hade det tiodubbla och därmed näst högsta snittet i ligan (efter Kristianstad). *. *. * Vid gårdagens pressträff framkom att IFK är skuldsatt upp över öronen. 1,5 mille i runda slängar. Resultatet av tre säsonger i allsvenskan med spelare på kontrakt - utan adekvat stöd i allmänintresset. Svävande besked dock kring eventuell konkurs, IFK-ledningen hävdar att den risken är undanröjd. Oklart också hur man tänker sig en framtida comebac...

Värmebölja. Vissa njuter, andra lider. För min egen del varken eller. Det finns ju skugga. En bänk på gården placerad just där. På denna bänk kan man sitta och drömma sig tillbaka. Kippa efter andan, sakna sitt forna jag. Då när man njöt i fulla drag av sommarvärme. Tog cykeln till stranden, badade i ren glädjeyra. Man var ung. Lyckligt ovetande om vad det innebär att bli äldre. Hur 30 graders värme känns i en 80-årig kropp. Inte riktigt likadant liksom. Individuella skillnader finns säkert men i skuggans skydd en överrepresentation av seniorer. Förenade i överlevnadsinstinkt. Lust att hänga med ett tag till. För att livet som sådant är en underbar gåva, alldeles oavsett gradantal vid väderstationer. *. *. * Apropå så har jag varit i Målilla. En gång. På 1980-talet. Vi hyrde stuga där, frugan och jag. Mitt i sommaren. Och Målilla var berömt redan då, typ som epicentrum för svenska värmeböljor. Inte för inte har det svenska rekordet uppmätts i just Målilla; 38 grader nån gång på 40-tale...

Dagen är kommen. Solen gassar, juni byter alldeles snart om till juli. Men först: Mjällby mot MFF. Ikväll 19.00 på undersköna Strandvallen i Hällevik. Man borde varit där. Strosat runt, köpt en sillamacka, slängt käft med Sveriges goaste fotbollssupportrar. Tyvärr. Låter det stanna vid en vacker tanke. Överårig för trängsel. Och i vilket fall slut på matchbiljetter, läste jag redan i förra veckan. Eller om det var förförra. Det blekingska Listerlandet går i feber; Mjällby AIF leder Allsvenskan. Megafavoriten från Malmö ligger femma, åtta poäng bakom. Kalla fakta, kan inte viftas bort. Men knappast tas in heller. Tro mig, jag har försökt under hela det uppehåll som nu är till ända. *. *. * Genom åren har Mjällby alltid varit underdogen gentemot MFF - och ja, jag höll på att säga gentemot hela Allsvenskan. Kusinen från landet liksom. Sporadisk gäst i högsta serien men med rotsystemet kvar i myllan. Jag minns själv den där ödesmatchen på Malmö (gamla) Stadion för åtta max nio år sedan, hu...

Almedalsveckan. Etablissemangets årliga sommarträff, numera fyra dagar kort. Lobbyister, aktivister, digitalister, journalister; alla som vet lite bättre än alla andra är där. Politiker inte minst. Det smöras och smickras, diskuteras och debatteras mellan snittar och smuttar. Är jag så initierad? Nej, bara läskunnig. Och först som sist: detta är etablissemanget väl unt. Mingla runt och prata strunt är en underskattad umgängesform. Jag praktiserar den gärna själv. Låt vara i mindre skala och annorlunda kretsar. Rosérus gör inte ont. Vet av erfarenhet att det till och med kan lösa världsproblem. För stunden. *. *. * Höjdpunkten i Almedalen, tror jag, är de tv-sända partiledartalen. Man måste inte titta - men nördig som jag är på politiken har jag svårt att låta bli. Fascineras av upplägget. Det tydliga USA-komplexet. Partiledare som intar scenen som vore de typ rockstjärnor. I något fall stå-upp-komiker. Show liksom. Idoldyrkan. Med fansen på främre parkett. Väldigt långt från Tage Erlan...

Stockholm har fyra klubbar i fotbollsallsvenskan 2025. Göteborg tre. Sju av sexton lag från landets två största städer - och nästa år kan det bli ”halvsvenskan” på riktigt. Fattas bara att Örgryte går upp. Uteslutet? Absolut inte. ÖIS finns med i superettans topp, slog dittills obesegrade Kalmar senast. Har läget, möjligen även laget. Och alldeles säkert lusten att på allvar utmana IFK, GAIS och Häcken om titeln Bäst i Götet. Återställa ordningen om man så vill. Örgryte IS är liksom inte en klubb vilken som helst. Vi snackar om Sveriges äldsta inom fotbollen, grundad 1887. Om 56 allsvenska säsonger, om tolv SM-guld. Om Agne Simonsson och Rune Börjesson, VM-spelare 1958. Med mera, med mera. *. *. * ÖIS är helt enkelt en klassiker i förenings-Sverige. Framförallt i Göteborg förstås. Sällskapet säger de inbitna anhängarna där. Björn Afzelius, salig i åminnelse, var en av dem - och jag minns hans konsumentupplysning vid ett tv-framträdande nån gång på 90-talet. Ni vet väl vad ÖIS står för?...