Sport med mera

Juli månad tar farväl och jag närmar mig något ganska nedslående: en hel sommar utan fiske. Har inte hänt så långt mitt minne räcker. Och då snackar vi 1952, sommar’n jag fyllde sju. Mete i Kalmarsund, bräckt vatten, skräpfisk på kroken. Platsen var Mysingsö utanför Oskarshamn. Hyrd stuga, egen brygga. Och lilla jag med ett eget spö av bambu, otroligt långt i en parvels ögon. Fick en snabblektion av far min i konsten att sätta på mask, lärde mig lättare än jag lärt något annat i livet. Med metspöt i näven var jag minst lika lycklig som med bollen på foten. Så småningom lyckligare. Fotbollsförmågan går ju över med åren, fiska kan man göra så mycket längre utan att nånsin känna sig äldre än 15. *. *. * När jag säger fiska menar jag alltså meta. Har prövat kastspö, även flugfiske. Inget för mig. Får mer trassel på rullen än fångst på kroken. Känningar av kastarm. Tjugo kast utan napp kan göra ont, jag lovar. Metet ger mig allt jag behöver. Guppande flöte på spegelblank yta, andlig ro och ...

Jaha. Här sitter man och oroar sig för varje ny Mjällbymatch. Att bakslag ska komma, magin brytas. Allt återställas till något som påminner om normalt. Men nej, inte idag heller. Mjällby besegrar Sirius 2-1. Slår vakt om serieledningen. Fyra poäng före Hammarby, fortsatt hela tio ner till MFF. Jag har svårt att finna ord, superlativerna är förbrukade. Vad som aldrig verkar kunna förbrukas är energin i Mjällbylaget. Konstant skyhög. Elva krigare gör jobbet, femton eller sexton med dom som byts in. Skavare, gnuggare, finlirare, bulldozer’s, Viktor Gustafson och Jesper Gustavsson; olika sorters fotbollsspelare finns i Mjällby. Tillsammans överträffar de allt och alla, inklusive sig själva och i grunden bättre motståndare. *  *  * Hörde en intervju med Jakob Bulldozern Bergström före Siriusmatchen. På frågan om taktik sa han på sitt oefterhärmliga vis ”vi får jaga skiten ur dom och se hur det slutar”. Exakt vad som skedde. Sirius tog ledningen redan i 7e minuten, Mjällby fick jaga...

Damfotbollens EM-turnering. Final på söndag, Spanien-England. Äntligen liksom. Festen började kännas onödigt utdragen. Seg, lite långt mellan höjdpunkterna. Tv-styrt, jag fattar. Och varför klaga? Vissa matcher har varit väldigt underhållande. Vissa spelare värda att vänta på. Bonansea i Italien, en gammal favorit som jag trodde lagt av. Berger, Tysklands spektakulära målvakt som i semifinalen visade att även den bästa kan göra misstag. Lauren James i England, så begåvad men så störigt ojämn. Nästan alla i Spanien - om man nu uppskattar metodiskt malande fotbollskonst. I Sverige Stina Blackstenius, i mina ögon bättre än i något tidigare mästerskap. Med mera, med flera. *. *. * Jämnheten på toppen har också varit frapperande. Förlängning i båda semifinalerna, straffavgörande i den ena. Det kunde lika gärna blivit Tyskland-Italien i final. Små små marginaler skiljde jubel från tårar. I något fall domslut med brutala konsekvenser. Tänker på straffen som sänkte Italien mot England; utdömd ...

Dagens bänkgrubbel: vad är svenska värderingar? Mera exakt alltså. Är det att äta falukorv hellre än chorizo? Gå i kyrkan men inte i moskén? Prata väder och vind, tiga om världsläget? Berätta för kända och okända att man måste gå på muggen? Sjunga allsång och dansa kase? Lida i tysthet, inte väsnas på gator och torg? Byta namn, typ från Mohammed till Mohamsson? Rösta SD? Mycket att grunna på i tider som dessa. Det enda jag verkligen vet är att svenska värderingar blivit ett kärt samtalsämne. Högsta mode i politiken. Så har SD bestämt. KD hakat på. M jamsat med. L rättat in sig. Och jag ska inte göra mig dum; deras gemensamma agenda är alltför lätt att genomskåda. *. *. * Den handlar - som vanligt - om Vi mot Dom. Om röstfiske i brunt vatten. I Sverige slår Vi inte våra barn. Misshandlar inte våra kvinnor. Begår inte brott överhuvudtaget. Svensken är strävsam, laglydig, kärleksfull. Värderingsstyrd liksom. Invandraren har allt att lära. En förbannad plikt att ta seder och bruk dit man k...

Helgens särklassiga fotbollsupplevelse för min del: Tyskland-Frankrike, kvartsfinal i dam-EM. Tysk seger efter ett utdraget straffdrama - och trots spel tio mot elva större delen av matchen. Tidiga utvisningar har man sett förr men denna var speciell; rött kort pga drag i hästsvans. Dessutom straff i situationen och på den 1-0 Frankrike. Mardrömsstart för Tyskland, minst sagt. Kom på mig själv med att känna sympati för den utvisade spelaren. Elementärt i fotboll är ju att kunna se bollen. Fixera en bollbana, tajma sina ingripanden vid inlägg och hörnor. Hur lätt är det bakom fladdrande hästsvansar? I det franska laget fanns så många och långa att man kunde tro att fladdret var en del av taktiken. *. *. * En tanke flög genom min bedagade skalle: dags för fotbollen att införa hästsvansförbud. Eller åtminstone ett mått som tar ner fladdrandet till rimliga nivåer. Om jag skojar? Okej, lite. Ytterst lite. Men jag förstår faktiskt tyskan som i stridens hetta spontanryckte i svansen, jag hade...

Skrev jag ”varning för rysare”? Ibland pickar man ett korn. Vad blev Sverige-England i damfotbollens EM-turnering om inte just detta; en långt utdragen rysare, rent av djävulsk i detaljerna. Mot Sverige. Mot Jennifer Falk. Mot Peter Gerhardsson. 2-2 vid full tid plus förlängning, straffläggning för ett avgörande. Och då räddade Falk fyra gånger om - utan att få bli matchvinnare. Nerviga svenskor sköt över eller i stolpe eller så uselt att Englands målvakt inte kunde undgå att rädda. Minns jag rätt brände Sverige fem av sju straffar, ett par i lägen där mål hade tagit oss vidare till semifinal. *. *. * Fatalt nog var Jennifer Falk en av alla som föll igenom. Efter sin fjärde räddning tog hon själv hand om den efterföljande straffen för Sverige - och sköt högt över. Smärtsamt synd; hon om någon hade förtjänat hjälterollen. Straffläggningen formade sig till en sällan skådad uppvisning av gummiben i båda lagen, rädsla att missa mer än övertygelse att göra mål. England aningen stadigare när...

En match på plats, fem och en halv i tv. Överkonsumtion av allsvensk fotboll helgen som gick (måndan inräknad). Personligt rekord. Nyttan tveksam, nöjet odiskutabelt. Jag fick - häftigast av allt - se frisk luft blåsas in i en slagpåse. Värnamo vann! Äntligen liksom. Det tog 15 omgångar för laget att bryta olyckssviten. Att få marginalerna med sig istället för mot sig. 1-0 mot Djurgården, målet i den fjärde av sex tillagda minuter. Jubel som vore det värt ett SM-guld. Underbart att bevittna, fotboll när fotboll orsakar både gåshud och hjärtsnörp. Nu återstår bara en sjumilavandring mot nytt kontrakt för IFK Värnamo - ökenvandringen bör vara över. *. *. * Svårt blir det förstås. Sju poäng efter halva serien är ingen lovande språngbräda; det brukar ju krävas runt 30 för att hålla sig kvar. Men som det står i floskelbokens inledande kapitel: framgång föder framgång. Kan Värnamo följa upp första segern med ytterligare några tar man snart rygg på framförvarande lag. Och kan målvakten Hugo K...

Som förmånstagare av fribiljett gick jag på fotboll igår. MFF-IFK Norrköping, klassikermöte i allsvenskan. Angenämt; dumburken i all ära, närvarokänslan kan den aldrig ersätta. Sen finns det ju en bekvämlighetsaspekt också - och då vinner tv-fåtöljen. Man slipper gå i trappor, slipper pyroteknik å sånt. Kan unna sig en klämtare till matchen om man känner för det. Allting har minst två sidor, men med det sagt: Eleda Stadion är en jättefin fotbollsarena. Kanske Malmös läckraste skrytbygge alla kategorier. Smaksak förstås, det finns en del att välja på. *. *. * Gårdagens match innebar en liten ljusning för MFF. Seger 3-1, bättre spel än tidigare. Förvisso mot ett stukat Norrköping, indraget i bottenstrid av en anledning. Med i matchen så länge det stod 0-0, dvs en halvtimme. Sen gjorde Haksabanovic 1-0, serverad av Kiese Thelin. Ett förlösande mål för MFF - men förödande för Norrköping. 2-0 föll tidigt i andra halvlek, Bolin. Här hade MFF sin bästa period. Effektiv press, snygga kombinati...

En ministerson i tonåren blir påkommen med våldsbejakande högerextremism. Skandal? Inte för grabben; unga människor gör misstag, felval, dumheter utan att förstå bättre och väldigt gärna bakom ryggen på mor & far. Vuxenvärldens ansvar är att älska, glömma och förlåta - så långt möjligt. Skandalen i det här fallet är att Sverige styrs av en regering som sålt sig till just högerextremismen. Det är på SD:s mandat Kristersson blivit statsminister och Busch hans vice. Det är som SD:s hantlangare pappa Forsell agerar migrationsminister. Det är idén om människors olika värde som upphöjts till regeringspolitik. Vi mot Dom, ursvenskar mot nysvenskar. Fast rotade medborgare respektive löst hängande inkräktare. Salongsrasism, sprungen ur stöveltramp. *. *. * I ett sådant politiskt klimat frodas ondskan. Men också tystnaden bland maktens män och kvinnor - när deras världsbild krackelerar. Ministerson? Fan, han är ju svensk. Prima adel, rätt virke. Vad hände här liksom. Invandrarnas fel så klar...

Såg att MFF vann igår. Hade hoppats på en rad eller två i Sydsvenskan idag. Men nej, inte ens resultatet. Märkligt. Matchen började klockan 18 och bör ha varit slut runt 19.50. Går Sydis i press så tidigt? Eller är papperstidningen helt underordnad nätupplagan? Klickare viktigare än läsare? Jag som står offside? Lutar nog åt det senare; äldre herres usla anpassning till det nya normala medielandskapet. Skit samma. Den eventuella skammen bär jag i så fall med stolthet. Har redan berättat för barn och barnbarn om tjusningen med att bläddra, vända blad. Läsa tidning på riktigt. Känna doften av trycksvärta och senaste nytt. *. *. * Kul med en liten framgång för MFF. 3-1 borta mot ett georgiskt lag i Champions League-kvalet må låta som en pliktskyldig seger, men även sådana räknas. Min dotter såg matchen på någon tv-kanal och sms:ade om ett fantastiskt mål av Taha Ali. Han är som han är, den killen. Upp och ner, med höjder som ingen annan. Sällan målskytt men när det händer blir det ofta ...

Vi möttes i ett väntrum hos tandläkaren för några år sedan. Hej, sa jag. Hej, sa han. Närmare än så kom jag aldrig Per Svensson. Vi vandrade i samma korridorer men i skilda världar. Han upphöjd redaktör. Först på Kvällsposten, senare på Sydsvenskan. Jag grafiker, mot slutet journalist med lokalsport som nisch. Huruvida Per Svensson läste om lokalsport vet jag inte - men jag läste honom väldigt gärna och väldigt ofta. Det var hans texter som fick mig att upptäcka kultursidorna. Ungefär som Per T Ohlssons alster en gång fick mig att upptäcka ledarsidorna. Nu är båda borta. Två av de allra bästa. Två av de sista i sitt slag. Stilister som Per & Per ”görs” inte längre, AI håller på att råna den handskrivna journalistiken. *. *. * Sanningen att säga var jag blyg inför Per Svensson. Han hade den auran, ingav den respekten i sin blotta uppenbarelse. Ingen man nånsin skulle säga ”tjenis Pelle” till. Eller ens våga tacka för fina texter om människovärdets okränkbarhet. Per Svensson skrev me...

Fyllde år igår. En väldig massa nollor. Kom hem på småtimmarna påstruken och fin. Dock inte värre däran än att jag slog på tv:n för att se eftersändningen av Öster-Mjällby. Man blir aldrig för toppad för fotboll. Allra minst nu när det börjar sjunka in även i min skalle att det allsvenska guldet kan hamna i Blekinge. Det låter fortfarande inte klokt men man får ju lita på tabellen: Mjällby leder när hälften återstår. 1-0 mot Öster, målet av mannen, myten, legenden. Formellt kallad Jacob Bergström. Som det gladde mig att just han fick bli matchvinnare. Målet var hans första för säsongen - och kom alltså på 15e försöket. Bergströms lycka och lättnad gick genom rutan, kan jag säga. Härligt, härligt. *. *. * Resultatet kände jag i och för sig till innan. Folk på festen var uppkopplade på modernt manér, rapporten om 1-0-målet spreds ungefär lagom till första supen. Kan inte påstå att det utlöste unisont jubel, snarare blott ett. Samtidigt stod det 0-0 mellan Gais och MFF - och så förblev d...

Väntat, ändå sorgligt. Igår kom bekräftelsen: IFK Karlskronas handbollssaga är all. Klubben uttrycker det förvisso inte så drastiskt - men innebörden i att ”verksamheten pausas” kommande säsong kan bara tolkas som ett sista nödrop rakt ut i tomma intet. Karlskrona frågar helt enkelt inte efter IFK längre. Kommunen nekade lån i krisläge. Näringslivet har fullt upp med att stötta HFK, platsrivalen. Och publiken saknar respekt för stolt gammal historia. IFK snittade 170 pers på sina hemmamatcher den gångna säsongen, sämst i hela allsvenskan. Samtidigt som HFK hade det tiodubbla och därmed näst högsta snittet i ligan (efter Kristianstad). *. *. * Vid gårdagens pressträff framkom att IFK är skuldsatt upp över öronen. 1,5 mille i runda slängar. Resultatet av tre säsonger i allsvenskan med spelare på kontrakt - utan adekvat stöd i allmänintresset. Svävande besked dock kring eventuell konkurs, IFK-ledningen hävdar att den risken är undanröjd. Oklart också hur man tänker sig en framtida comebac...

Värmebölja. Vissa njuter, andra lider. För min egen del varken eller. Det finns ju skugga. En bänk på gården placerad just där. På denna bänk kan man sitta och drömma sig tillbaka. Kippa efter andan, sakna sitt forna jag. Då när man njöt i fulla drag av sommarvärme. Tog cykeln till stranden, badade i ren glädjeyra. Man var ung. Lyckligt ovetande om vad det innebär att bli äldre. Hur 30 graders värme känns i en 80-årig kropp. Inte riktigt likadant liksom. Individuella skillnader finns säkert men i skuggans skydd en överrepresentation av seniorer. Förenade i överlevnadsinstinkt. Lust att hänga med ett tag till. För att livet som sådant är en underbar gåva, alldeles oavsett gradantal vid väderstationer. *. *. * Apropå så har jag varit i Målilla. En gång. På 1980-talet. Vi hyrde stuga där, frugan och jag. Mitt i sommaren. Och Målilla var berömt redan då, typ som epicentrum för svenska värmeböljor. Inte för inte har det svenska rekordet uppmätts i just Målilla; 38 grader nån gång på 40-tale...