Sport med mera

Dagen är kommen. Solen gassar, juni byter alldeles snart om till juli. Men först: Mjällby mot MFF. Ikväll 19.00 på undersköna Strandvallen i Hällevik. Man borde varit där. Strosat runt, köpt en sillamacka, slängt käft med Sveriges goaste fotbollssupportrar. Tyvärr. Låter det stanna vid en vacker tanke. Överårig för trängsel. Och i vilket fall slut på matchbiljetter, läste jag redan i förra veckan. Eller om det var förförra. Det blekingska Listerlandet går i feber; Mjällby AIF leder Allsvenskan. Megafavoriten från Malmö ligger femma, åtta poäng bakom. Kalla fakta, kan inte viftas bort. Men knappast tas in heller. Tro mig, jag har försökt under hela det uppehåll som nu är till ända. *. *. * Genom åren har Mjällby alltid varit underdogen gentemot MFF - och ja, jag höll på att säga gentemot hela Allsvenskan. Kusinen från landet liksom. Sporadisk gäst i högsta serien men med rotsystemet kvar i myllan. Jag minns själv den där ödesmatchen på Malmö (gamla) Stadion för åtta max nio år sedan, hu...

Almedalsveckan. Etablissemangets årliga sommarträff, numera fyra dagar kort. Lobbyister, aktivister, digitalister, journalister; alla som vet lite bättre än alla andra är där. Politiker inte minst. Det smöras och smickras, diskuteras och debatteras mellan snittar och smuttar. Är jag så initierad? Nej, bara läskunnig. Och först som sist: detta är etablissemanget väl unt. Mingla runt och prata strunt är en underskattad umgängesform. Jag praktiserar den gärna själv. Låt vara i mindre skala och annorlunda kretsar. Rosérus gör inte ont. Vet av erfarenhet att det till och med kan lösa världsproblem. För stunden. *. *. * Höjdpunkten i Almedalen, tror jag, är de tv-sända partiledartalen. Man måste inte titta - men nördig som jag är på politiken har jag svårt att låta bli. Fascineras av upplägget. Det tydliga USA-komplexet. Partiledare som intar scenen som vore de typ rockstjärnor. I något fall stå-upp-komiker. Show liksom. Idoldyrkan. Med fansen på främre parkett. Väldigt långt från Tage Erlan...

Stockholm har fyra klubbar i fotbollsallsvenskan 2025. Göteborg tre. Sju av sexton lag från landets två största städer - och nästa år kan det bli ”halvsvenskan” på riktigt. Fattas bara att Örgryte går upp. Uteslutet? Absolut inte. ÖIS finns med i superettans topp, slog dittills obesegrade Kalmar senast. Har läget, möjligen även laget. Och alldeles säkert lusten att på allvar utmana IFK, GAIS och Häcken om titeln Bäst i Götet. Återställa ordningen om man så vill. Örgryte IS är liksom inte en klubb vilken som helst. Vi snackar om Sveriges äldsta inom fotbollen, grundad 1887. Om 56 allsvenska säsonger, om tolv SM-guld. Om Agne Simonsson och Rune Börjesson, VM-spelare 1958. Med mera, med mera. *. *. * ÖIS är helt enkelt en klassiker i förenings-Sverige. Framförallt i Göteborg förstås. Sällskapet säger de inbitna anhängarna där. Björn Afzelius, salig i åminnelse, var en av dem - och jag minns hans konsumentupplysning vid ett tv-framträdande nån gång på 90-talet. Ni vet väl vad ÖIS står för?...

Brynt smör. Så heter den, Årets sill från Klädesholmen i Bohuslän. Rekommenderas. En av de bättre bland alla varianter genom åren. Åt den på midsommarafton ihop med färskpotatis och ett par ägghalvor. Öl och nubbe därtill - och helheten blev ett enda lyckorus av angenäma smaker. God kost, fast som flytande, spetsar livskvalitén. Sagt med respekt för individualismen; mina smaklökar är mina, bara för att jag blir begeistrad över en sillinläggning i brynt smör behöver inte alla andra bli det. *. *. * Sällan har jag upplevt en stillsammare midsommar än denna. Gården låg öde, trapporna var tysta. Man kunde tro att alla - utom vi - rest bort. Riktigt så var det inte. Många hade säkert begett sig för firande på annat håll - men nästan lika många var hemma utan att göra väsen av sig. Av en enkel anledning, kanske lätt att glömma. Midsommar är en svensk tradition. Inte självklar att fira för den vars vagga stått någon annanstans på jorden. Därav stillheten, tror jag. Vi är en blandad befolknin...

Simona Mohamsson. Vackert namn hon har, Liberalernas nya partiledare. Svenskanpassat på sista stavelsen, så att säga. Samtidigt som ursprunget värnas i den första. Libanon/Palestina. Hennes föräldrar kommer därifrån men Simona Mohamsson själv är född i Tyskland dit familjen Mohammed flydde på 1990-talet. För att senare flytta vidare till Sverige, Boråstrakten. Det var här namnbytet ägde rum, på pappas initiativ. Ett sätt att visa vördnad för det nya med bibehållen respekt för det gamla, har Simona Mohamsson förklarat i olika intervjuer. *. *. * Det bör kanske påpekas att Mohamsson än så länge är på förslag som partiordförande. Inte formellt vald. Vilket dock väntas ske inom kort. Hon vill, partiet vill. Konkurrensen är dessutom obefintlig sedan tre i grunden hetare och mer meriterade kandidater hoppat av. Eller fegat ur, om man så vill. Att ta över L i rådande läge kan ju vara ett kamikazeuppdrag. 2,4 procent i en färsk opinionsmätning, partiveteraner som lämnat i protest mot samröret ...

Snart midsommar. Sol i sikte, jordgubbar på faten, traditionellt blågult firande. Man borde va’ glad. Svårt. Rapporterna duggar för tätt nu: om utvisningsbeslut, om familjer som tvingas lämna det land de en gång flydde till i hopp om en bättre framtid. Åtta år, tio, tolv, femton; spelar ingen roll hur länge du bott här. Om mamma jobbar, pappa jobbar, barnen går i skola och aldrig sett sitt så kallade hemland - inget spelar roll när Sveriges nya migrationspolitik ger resultat. Man måste vara blind, döv eller fähund i regeringsställning för att inte beröras.  *. *. * Senast igår morse såg jag ett hjärtskärande exempel i tv. En familj så assimilerad i det svenska samhället att vissa ursvennar kunnat rodna i avund. Nu i chock, offer tydligen för någon ny skrivning i migrationslagstiftningen. Där tidigare beslut inte gäller utan kan omprövas, rivas upp. I akt och mening att rensa Sverige. Det sista mitt eget hitte-på, men vad skulle anledningen vara annars? Varför utvisar Sverige välanp...

Armand Duplantis ! En idrottsman att förundras över. En stavhoppare som man tappar orden inför. Igår slog han till igen. Nytt världsrekord vid Diamond League-galan i Stockholm. 6,28! Sex meter tjugoåtta centimeter. Det är så högt att man svindlar när man blundar. Så högt att alla konkurrenter rivit ut sig för längesen. Finns det någon idrott/tävlingsgren idag där den bäste är så mycket bättre än den näst bäste? Tvivlar. Duplantis är helt enkelt ett säreget fenomen. Behöver aldrig leta efter dagsform, den finns där alltid. Har ingen som helst anledning att hoppas på tur, därtill är han för skicklig i det han gör. Gårdagens världsrekord var hans tolfte. En centimeter i taget, man får inte va’ dum mot lönsamhetsaspekten. *. *. * Andreas Almgren ! 12.44,27 på 5000 meter. Överlägsen vinnare, tiden nytt Europarekord. Jag blev precis lika imponerad av detta som av stavhoppsshowen - men känslomässigt mer berörd. Almgren har inga hjälpmedel i sitt idrottsutövande, bara ett löphuvud i bräcklig...

Otroligt deprimerande med alla världsledare som föraktar fred. Som föredrar krig. Vuxna för att inte säga gamla män. Demokratiskt valda, odemokratiskt sinnade. Empatistörda. Övertygade om att terror endast kan mötas med terror. Erövringar göras med militärt övervåld bara för att. Hundratusentals människoliv har de på sina obefintliga samveten. Hur är det möjligt? Hur kan det få fortsätta? År efter år efter år. Barn dör. Om inte av bomber så av svält. Fiendeland läggs i ruiner. Demonstranter i frihetsgudinnans USA besprutas eller beskjuts av ett nationalgarde. Ukraina, Gaza, nu även Iran; hämnd, hat, dårskap utan spärrar. Och de ytterst ansvariga gärningsmännen kommer undan, trots att alla vet vilka de är. *. *. * Det är i tider som dessa jag kan sakna Olof Palme. En svensk röst i världen. Jag blev själv varse hans betydelse när jag semestrade i Tunisien nån gång runt 1980. Besökte en marknad, såg möjligen lite exotisk ut, blond och långhårig som jag var när det begav sig. Någon i vimle...

Friidrott på tv igår. Högklassig sådan: Diamond League, världselitens främsta försörjningskälla (tror jag). Arenan var den i sammanhanget klassiska Bislet i Oslo. Och sändande kanal SVT - till lättnad för oss som störs av ideliga reklamavbrott. Till åren kommen som jag onekligen är saknade jag Jacob Hård som kommentator. Man kan inte få allt i evig tid. Ersättaren Niklas Nord är inte så dum, men Hård’s höjder når han ju knappast. Stor kostym att fylla, kanske går den att växa i? Experten Alhaji Jeng tycker jag om. Okej, stundtals sävlig på gränsen till sövande. Men väl så kunnig som företrädaren Gärderud och precis lagom entusiastisk. Och - förstås - lika oförmögen till kritik. Det får man ta; friidrotten är familjär, överseendet med tillkortakommanden grundmurat. *. *. * Lek med tanken på en Bojan Djordjic som expertkommentator av friidrott. Uppfriskande eller hur? Jaså inte. Nä, var och en till sitt är nog lugnast. Lika illa som Djordjic’s rallarsvingar skulle passa friidrotten, lika...

Tysklandstripp igår. Inköp å sånt inför en stundande högtidsdag. Vaknade onödigt tidigt, runt 02.30. Avresa med bil 06.00, också det onödigt tidigt. När vi anlände till Burg 09.00 visade det sig nämligen att staden var död. Icke en människa i sikte, icke en butik öppen. Va’faan sa vi, en helt vanlig måndag? Det tog en liten stund innan polletten trillade ner: ah, annandag pingst. Firar man den i Tyskland? Klart man gör. Blott Sverige har offrat den - till förmån för en rödmärkt nationaldag. Det hade vi förträngt. Hela pingsten passerar ju numera som en weekend vilken som helst. Man vet inte riktigt när, behöver inte kunskapen. Nyttig påminnelse ändå - och ingen skada skedd. Butikerna i Burg öppnade. Klockan 11. *. *. * Vi var nu inte de enda som hade missat att Sverige finns här och Tyskland där. Vi var bara först. Efter någon halvtimma dök fler bilar upp på inköpsställets parkering. Efter cirka en timme ännu fler. Samtliga svenskregistrerade. Alla människorna lika pingstfrånvända. Seg...

Fördelen med ett allsvenskt uppehåll är att man får tid över för fotboll på lite lägre nivå. Som igår när jag begav mig till Kroksbäcks IP och kollade på Croatia-Eslöv. Toppmatch i division 3 och försommar i luften, som gjort för publikfest. Trodde jag. Med publikfest menar jag då 4- till 500 personer, nivåanpassad rusning så att säga. I färskt minne hade jag också Balkanderbyt Bosnien-Croatia på Hyllie IP häromsistens - där kunde man verkligen tala om publikfest. Men tyvärr. Runt Kroksbäcks naturgräs var vi på sin höjd 200 pers. Och inte ett mål fick vi se. 0-0. Vilket Eslöv nog var mest nöjt med. *. *. * Med division 3-mått mätt var det en bra match. Två jämna lag utan svaga punkter, bara mer eller mindre starka. Croatia dominerade, stundtals ganska markant. Hade en boll i ribban och flera nästanlägen. Mot ett Eslöv som inte bjöd på nånting. Och som dessutom ställde om i giftiga motattacker, inte ofta men sporadiskt. Delad pott kändes inte helt fel trots allt. Men det tordes jag inte...

Besökte min vän på Förvaret igår. Fick en reprimand när jag kom. En till när jag gick. Av personalen. Mitt misstag? Jag skulle ringt innan jag cyklade dit. Bett om lov att få komma. Ansökt. Av blickarna att döma hade det blivit avslag etthundra procent. Skälet just igår? Min vän sov. Inget ovanligt, sjukdomsödet gör honom konstant trött. Sen brukar han pigga på sig lite när jag kommer, en go’ pratstund om gemensamma gamla minnen aktiverar liksom livsandarna. Det mindre vanliga den här gången var att min vän sov sängliggande. Klockan var sen förmiddag, drygt elva. Normalt är han uppe sådags, slumrande i rullstolen. *. *. * Jag vet. Fult av mig att kalla ett vårdboende för Förvar. Fult - men relevant. Gårdagens bemötande förstärkte bara bilden ytterligare. Blickar som vore jag en inkräktare. Övervakning den korta stund jag satt vid sängkanten. Kravet när jag lämnade: ”nästa gång måste du ringa”. Jag kokte inombords men sparade svordomarna till cykelturen hem. Vaddå ringa? Boendet är för ...

Man lever mitt i det. Kan inte fly. Inte gå förbi och låtsas som det regnar. Även fast man ibland skulle vilja. Samhällsklimatet. En gång mjukt, varmt och förlåtande. Nu hårt, kallt och fördömande. Sverige i repressaliernas tidevarv. Politiska partier som värkt fram sitt gemensamma idégods i slottsmiljö. En statsminister som lever sin dröm, nämligen att få vara just statsminister. En vice statsminister som viftar med falukorv i låtsassympati med folk som knappt har råd att köpa falukorv - för att i nästa andetag sänka skatten för dem som verkligen har råd att köpa falukorv, men aldrig skulle göra det. En justitieminister som har vissa yttre likheter med en nallebjörn - men inre med en vilseledd elefant. Och över alltihop SD. Partiet med brunt förflutet och ränderna i behåll. *. *. * Trivs man i detta? Många gör, annars vore klimatförändringen inte möjlig. All makt utgår från folket, som det så vackert heter. Att vantrivas är dock tillåtet. Det gör jag. Saknar raka ryggar i politiken, v...

Sådär ja. 30 inspelade poäng, kontraktet säkrat. Okej. Lite skoj, lite allvar. Vad jag talar om är Mjällbys primära målsättning i fotbollsallsvenskan. Den har alltid varit just så. 30 pinnar snarast möjligt, det brukar nämligen räcka för att undgå degradering. Nu har Mjällby dessa 30 redan efter 13 omgångar - och med 17 omgångar kvar. Går till sommarvila som serieledare. Jag vägrar säga guldkandidat, så rund kan ingen bolljävel va’. Men visst är det fantastiskt. Listerlandets stolthet i topp. Före alla de fina märkena, hela åtta poäng före MFF t ex. Svindlande höjder, svårt att riktigt fatta. *. *. * Bra lag har tur, sägs det. Stämde till viss del igår. Mjällby prövades hårt av jumbon Värnamo, matchen stod och vägde långt in i andra halvlek. Några byten skingrade tvivlen. In kom bl a Alexander Johansson som ersättare för Jacob Bergström. Helt avgörande, skulle det visa sig. 1-0 sent, 2-0 på stopptiden, Johansson dubbel målskytt. Det första riktigt vackert, det andra en Värnamobjudning....

Det finns fotboll och fotboll. Det finns dessutom en uppfinning som heter tv som underlättar konsumtionen. Igår t ex. Först det allsvenska toppmötet Elfsborg-Hammarby, sen Champions League-finalen mellan Inter och PSG. Bättre förr? När man låg med örat mot radion för att i bästa fall få lite matchresultat? Nej, klart sämre skulle jag säga. Bortskämd är vad man blivit. Övergödd. Fast lycklig. Vad vore livet utan fotboll? Underbart ändå, absolut. Men ganska mycket fattigare i detaljerna. *. *. * Allsvenskan kontra Champions League är förstås som att jämföra flintastek med oxfilé. Viss skillnad på köttet, så att säga. Mig stör det inte. Jag tuggade i mig Elfsborg-Hammarby med välbehag, hade större behållning av den matchen än av CL-finalen. Allsvenskan ligger mig närmre smaklökarna. Champions League är för  pompöst,  för glamoröst. Klubbar med miljardtrupper, spelare och tränare som svävat iväg till en annan planet. Gårdagens finalmatch dock inget PR-nummer; PSG vann 5-0, Inter ...